Vintern rasar
I går var jag knappast den enda som jobbade med blöta fötter. Mina tår blev så där mörktblå sockluddiga och russinskrynkliga av vätan.
I går morse vaknade jag av att min äldsta son såg ut genom fönstret och ropade ”nej!”.
Dagen passerade i den andan. Sockluddigt och skrynkligt.
Alla plogar var undanstuvade i landskapets stora maskinarkiv, där jag också föreställer mig att alla icke-beviljade kulturansökningar förvaras, och bilarna halkade på optimistiska sommardäck.
Vi läste inte morgontidningen under frukosten. Istället diskuterade vi för- och nackdelar med att cykla respektive gå till jobbet. Jag, som cyklat tre kilometer året runt i nio år, förespråkade promenad.
Jag blir förbannad när blötsnön klistrar sig mellan däck och stänkskärm, när svetten blossar på ryggen och hjulen vinglar i spåren. Då går jag hellre, det är både snabbare och skonsammare för mitt humör.
Maken, som är novis när det handlar om att året om använda cykeln, tyckte att snön såg lätt ut. Han förväntade sig att den skulle vika sig som Röda havet när han kom farande som en cyklande Moses.
Jag orkade inte ens le överseende.
På min väg till jobbet, allt medan fötterna blev blötare och blötare, såg jag olika innovativa lösningar på hur folk tacklade föret.
De djärva gav upp trottoaren och cyklade istället i bilspåren på vägen. Farligt men mödolöst.
De förbannade ledde cyklarna som hade tjocka drivor snö längs hjulen. De mer harmoniska gick.
Den mest innovativa lösningen stod en man med kostymbyxor för. Han cyklade, men för att slasket inte skulle sprätta upp och smutsa ner byxorna, hade han kavlat upp dem.
Med lågskor, svarta sockor och bara ben upp till knäna cyklade han längs Skarpansvägen. Det var inspirerande.
Påskliljorna slokade, en förvirrad mås stod i en driva, koltrastarna hade tystnat och de märkliga tygtrasorna som pyntar staden såg dränkta ut.
Det är aprilmorgnar som den igår som får en att misströsta på att något alls, någonsin, blir som det utlovas.
Ni sa att det skulle bli vår! Ni bara lovar och lovar.
Inget blir någonsin bra igen. Livet är en trasa.
Och jag har blöta fötter.
