Vi och dom
Jag har för ovana att riva ut intressanta artiklar ur tidningar jag läser (OBS! Inte ur tidningar på bibliotek!) och på sistone har det samlats en hel hög, alla ur Hufvudstadsbladet under de två senaste veckorna.
Alla visar att stämningen i Finland har blivit hätskare efter sannfinländarnas framgång i riksdagsvalet. Nu är det okej, tycker folk ur de djupa leden, att vädra sin aversion mot svenskan (det vill säga finlandssvenskarna) och andra minoriteter (invandrare och icke-heterosexuella). Man drar sig inte ens för att angripa barn.
Här följer några exempel ur verkliga livet.
Häromdagen blev en kanadensisk mamma och hennes ettåriga dotter attackerade i Helsingfors metro när de talade engelska med varandra. En medelålders kvinna ropade att hon hatar amerikaner och försökte slå kanadensiskan med en tidning.
Två finlandssvenska skolflickor som åkte buss någonstans i Nyland attackerades verbalt av en tant som sa sig må illa av att höra svenska.
I Esbo slängde en okänd man ut en 8-årig flicka med somaliskt ursprung ur ett lokaltåg. Detta inträffade redan 2009 men har aktualiserats igen.
Under Pride-paraden i Helsingfors i fjol attackerade tre ynglingar tåget med rökbomber, pepparspray och tårgas. De hade också med sig knogjärn. 88 personer misshandlades, bland dem barn, och rättegången pågår som bäst. Ynglingarna hävdar att det handlade om stundens infall trots att det finns bevis som talar för att attacken var ett välplanerat hatbrott.
Yle har nyligen berättat att nazisterna i Finland vill organisera sig i ett eget parti.
En Yle-journalist berättar i sin blogg, refererad av Hbl, om en scen på lokaltåget i Helsingforstrakten. Två 20-åriga kosmetikförsäljare spydde galla över ”hurrikärringar” som har fräckheten att tilltala dem på svenska i det stora varuhuset där de unga damerna jobbar. När journalisten upplyste dem om att svenska enligt grundlagen är landets andra officiella språk svor de så det osade innan de bytte tågvagn.
Också på närmare håll finns det oroande tecken.
En kollega till mig, en finlandssvensk journalist, berättade häromdagen hur han blev bemött i cafeterian ombord på åländska Viking Lines fartyg Isabella när han var på väg till Åbo dagen efter riksdagsvalet. Kassörskan varken förstod, ännu mindre svarade, honom på svenska.
Han – en sansad och balanserad person.som inte överdramatiserar – kände att stämningen på något sätt var förändrad. Och definitivt inte till det bättre.
Så vad är det riktigt frågan om? Är en stor del av det finländska folket så ogint och har så dålig självkänsla att man behöver ha en yttre fiende för att känna sig lite bättre?
Jag tänker inte acceptera det. Om Finland blir ett Soiniland så måste alla som bara kan det ryta ifrån så det hörs. Det är otäckt att en demokratisk och upplyst nation har det så här smutsigt i hörnen.
