Vi älskar att tävla om läsarna
Man kunde ju tro att vi sålt självstyrelsen och druckit sprit för pengarna, av indignationen att döma.
Jag har nu läst både i Gamlan och Husis och i en ledare i Gamlan att Nya Åland på något sätt burit sig illa åt som sökt och fått presstöd från Kommunikationsministeriet.
Det är osunt, orättvist, det är rentav ”en säck grus i ett utvecklingsmaskineri vars kuggar är spetsad konkurrens, rationalisering och effektivisering.”
Det sistnämnda levererar Gamlans vd Dan-Johan Dahblblom, och passar också på att berätta att hans tidning för ett par år sedan sökte presstöd för att förhindra att Nyan fick något.
Jaha. Jag börjar undra – är detta samma Dan-Johan, min gamla arbetskamrat, som bara för något år sedan vältaligt sökte, beviljades och med tårta firade presstöd till Nya Åland? Då var han förstås vd på Nyan.
Jag förstår att det är andra tider på andra sidan staketet, men var det lika omoraliskt då?
Kära, älskade fiender och konkurrenter på Gamlan, låt mig komma med ett gott råd, givet i allra största välmening;
Ni tänker för mycket på oss. Ni ikläder er en martyrkappa som inte bara gör er avundsjuka och griniga utan dessutom riskerar göra er till ett offer för omständigheterna, och det är ni ju inte.
Från Nyans synvinkel sett har vi fortfarande en konkurrent med mera pengar, mera resurser och personal och större upplaga. Vi har vår kaxiga attityd och en jävla vilja att ändra på det. Som alla i hela universum vet så har vi inga pengar.
Möt oss där. Låt oss slåss om vem som gör den bästa tidningen. Det är så roligt. Men sluta gnälla och tjafsa varje gång det går bra för oss och varje gång det går dåligt för oss. Om jag ska vara ärligt känns det lite barnsligt. Alldeles särskilt barnsligt känns det i ett fall som detta, när Nya Åland full legitimt sökt ett bidrag som finns, beviljats det, och tidningen Åland inte ens lämnat in en ansökan.
Hur skulle ministeriet ha resonerat egentligen? Att Nyan måste nekas stöd för att det finns en annan tidning som inte lämnat in en ansökan. Eller för att en tidning som inte sökt om bidrag kan bli arg om den som sökt får pengar. Borde en tjänsteman på Kommunikationsministeriet ha ringt Dan-Johan och bett om lov, eller kanske försiktigt frågat om ÅTT också vill ha?
Ni hör hur tokigt det låter.
Kära kolleger på Gamlan. Vi älskar att slåss med er. Kan vi inte fortsätta leka nu?
