DELA

Vem behöver hjälpen bäst?

Om jag tidigare försökt vara rolig så ska jag inte ens försöka nu.
Jag läste i en större tidning än min om hjälp till brottslingar. Ett hjälpprogram för brottslingar är inget som gemene man brinner för. Att hjälpa en brottsling låter ju redan det brottsligt. Istället skall man hjälpa offret. Men som artikeln säger: ”Utan förövare-inga offer”.
Om vi hjälper brottslingarna slipper vi offren.

Det är något med vårt
system som inte fungerar. Fängelserna är fulla av brottslingar trots att det är meningen att fängelset ska ha en avskräckande effekt. När jag intervjuade Jaakko Kopra, direktör för Västra Finlands fängelser sade han att av tio frisläppta förstagångs-fängelsekunder kommer fyra tillbaka.
Knappast kommer alla för den fina servicen och goda maten. De som avtjänar kortare straff hinner inte påbörja de program med vilka man försöker stävja missbruk och aggressioner. Lite pengar och lite personal ger inte heller fängelserna möjlighet att fullfölja programmen för alla enligt de planer som görs upp. Efter fängelset är det endast de som släpps ut villkorligt som tas emot av samhället. De andra är fria att återgå till sitt missbruk och sin brottsliga bana.
För det är tyvärr oftast så. Hos oss går missbruk och brottslighet hand i hand.
Frågan är vad som är det mest effektiva sättet att få slut på brottsligheten? Nackskott? Uteslutning? Eller hjälp?

I riket sjunger ett
fyra-årigt program på sista versen. ”Aikalisä” eller time-out på ”svenska” riktar sig till kriminella med upprepad misshandel och brott mot liv i bagaget. Projektet har haft svårt att få stöd från politiker eftersom politiker är beroende av opinionen och i Finland är opinionen av den åsikten att man inte ska dalta med kriminella. Opinionen är emot att brottslingar ska behandlas som människor med problem.
Visst, man ska ta ansvar för sina handlingar och ta konsekvenserna. Det lär vi oss redan som barn.
Äter du upp alla karameller direkt får du stå bredvid med snålvattnet rinnande när syskonen har halva karamellpåsen kvar. Skyll dig själv! Om du går ut utan strumpor på vintern får du frysa. Om du misshandlar en medmänniska får du sitta i fängelse. Men redan då hör man hur dåligt det rimmar. Att äta upp alla karameller eller gå ut utan strumpor skadar inte andra än dig själv och du blir inte en samhällsfara om du inte lär dig din läxa.

Men att gå över gränsen
att ge sig på en annan människa bottnar i något annat. Missbruk eller någon brist i utvecklingen som leder till okontrollerbara aggressioner. För alla har vi aggressioner, men de flesta av oss vet att kanalisera dem i något harmlöst.
Är det inte bättre att hindra människor att bli våldsmän än att sitta och vänta på nya offer att ta hand om?

NINA SMEDS