DELA

Vem är rädder?

Ett okänt antal miljoner barn och vuxna med barnasinne hade för några dagar sedan orsak att jubla, när J.K. Rowling meddelade titeln på den sjunde och antagligen sista Harry Potter-boken. Om du tillhör dem som jublade så vet du redan vad den heter, och om du inte hör till dem så bryr du dig knappast, men titeln är hur som helst Harry Potter and the Deathly Hallows.
Själv hade jag ytterligare en orsak att jubla för några dagar sedan, när jag fick nys om ett nytt sällskapsspel med namnet War on Terror.
Det var ett par grabbar från Cambridge som ansåg att ett spel skulle vara rätt sätt att väcka intresse för deras hjärtefråga: att få människor att inse absurditeten i USA:s och deras allierades retorik om de flesta krigshandlingar de utfört sedan 9/11.
Jag har inte själv beställt spelet ännu, men kulten går het på internet så man får ett ganska bra grepp om idén efter några minuters surfande.
Uppenbarligen fungerar det ungefär som Risk, med tillägget att man också behöver stöda terrorism, eller själv vara terrorist, för att ha framgång i spelet.
Dessutom ingår en alldeles ljuvligt postironisk rånarluva, med ordet ”evil” broderat på framsidan, i spelet.

Orsaken att jag nämner både trollkarlar och sällskapsspel är att de har en sak gemensamt: båda har orsakat en massa ståhej.
Potter-böckerna utsågs nyligen av Amerikanska biblioteksförbundet till 2000-talets mest lagligt prövade böcker. Senast var det en orolig mor i Atlanta som bad domstolen förbjuda böckerna i skolans bibliotek, eftersom de innehåller ”svårfångad och vilseledande trolleri i ett barnvänligt format” (källa: AP). Och sånt kan man ju inte acceptera.
Domstolen avslog hennes yrkande, och det gjorde också delstatens domstol när hon fört ärendet vidare dit.
Sällskapsspelet War on Terror har gett återförsäljarna kalla fötter, så för tillfället säljs det bara via hemsidan och av några enstaka självständiga bokhandlare.
Inte bara det. Spelskaparna har också lämnat in en skrivelse till brittiska utrikesministeriet där de begär en allmän utredning i lämpligheten att tala om ”krig mot terror”. Nio dagar senare gjorde samma ministerium ett principbeslut att inte längre använda sig av uttrycket.

Harry Potter-frågan tänker jag bara lämna därhän med att konstatera att folk blir upprörda över de mest fåniga saker.
Att förbjuda Harry Potter skulle skapa ett väldigt obekvämt prejudikat mot andra barnböcker, till exempel de tydliga förebilderna skrivna av Roald Dahl och Michael Ende, och även mot en hel del klassiska verk.
Att War on Terror är kontroversiellt och gör spelförsäljarna rädda är däremot mera förståeligt, och så länge det inte börjar talas om förbud antar jag att man bara får acceptera deras val.
Vi som verkligen vill ha spelet lär knappast hindras av att det inte saluförs av Toys ’R Us.

Henrik Jansson