Vem är jag?
”Hej, det här är Emma Harald på Å … öh, Nya Åland.”
Det har inte varit helt lätt att hålla tungan rätt i mun den senaste veckan, men hittills har jag stoppat mig vid Å:et. Den som vill tolka mig välvilligt hör enbart en lätt förvirrad journalist i luren.
Att byta arbetsplats ger en för övrigt möjlighet att förnya sig själv, eller kanske snarare bilden av en själv. En nystart är aldrig fel, men det kan ge en existentiella spörsmål: Vem är jag? Egentligen?
Jag ska bespara er mina dubier om mig själv och i stället berätta om det som består, oavsett yttre omständigheter som arbetsplats eller bostadsort. Det här är oomkullrunkeliga fakta om mig.
Min favoritkrydda är timjan. Serveras helst i kombination med ugnsrostad potatis. Eller med kyckling. Jag gillar min härproducerade timjan som växer på min odlingslott. Den skördar jag i stora mängder. Den tar alltid slut för fort.
Min favoritkrukväxt är murgröna. Den är vacker, slingrande, förlåtande och kräver inget oöverkomligt av sin ägare. Vatten då och då. Lite näring. Det passar mig.
Jag älskar små stigar. De kan vara vältrampade motionsstigar i skogen eller knappt synliga rådjursstigar. Jag väljer alltid en stig framför körstig, gångväg eller trottoar. Min puls stiger alltid om jag upptäcker en ny stig, den väcker upptäckarlusten och äventyraren i mig. Bäst är de små stigarna på cykel.
Bananer är mitt livselixir. När det är lång väg hem, artikeln är halvskriven, motvinden blir för tuff … då är lösningen att ha en banan i bakfickan. En banan löser alla problem, tro mig. Och den ska vara gul. Gröna och bruna bananer gör sig icke besvär!
Solrosor är den bästa sortens rosor. Solrosorna lyser upp, sprider värme och glädje. Ett stort fång röda rosor kanske gör mig glad, men en solros gör mig lycklig.
Tupplurar på soffan är det bästa som finns. Tystnad, ensamhet, tid för kontemplation – det är då jag hittar svaren på eventuella existentiella frågor.
Nu vet ni vem jag är. En som cyklar längs små stigar med en gul banan i fickan, med timjanpotatis i magen och solrosor på pakethållaren.
Bråttom har jag också, inte för att jag måste pyssla om min murgröna, utan för att hinna lägga mig på soffan och ta en tupplur.
