Varför tog jag inte backup?
Det kom inte som en överraskning. Efter sju år med min trogna laptop borde jag ha förstått att vi levde på lånad tid. Elektronik håller inte så länge, men allting fungerade ju så bra.
Visst, datorn var inte lika snabb som när den var ny, fläkten surrade i bland på decibelnivåer som nästan var öronbedövande men i det stora hela fungerade ju datorn enligt plan. Men för ett par veckor sedan, helt plötsligt, låste den sig den när jag streamade en Netflix-film. Bilden frös och ljudet hakade liksom upp sig. Jag kom inte ur helskärmsläget och stängde av datorn på knappen.
När jag skulle logga in igen lyckades datorn bara få fram en grå skärm full av små ränder.
Panikkänslorna sköljer över mig. Vad gör jag nu?
Jag försökte logga in, säkert 20 gånger, med samma resultat. Samma gråa skärm. De internet-forum som kunde ha lösningen på mitt problem diagnostiserade alla problemet olika. Sakta men säkert började det gå upp för mig: jag kommer aldrig in i datorn igen.
Nästa panikvåg: jag har ju allting där, bilder från resor, bröllop och naturfenomen, dokumentärfilmsprojekt och dokument sparade på datorn. Utan backup. Allt det här som jag har samlat på mig de senaste tio åren finns ju bara i den där gråa klumpen som vägrar starta.
– Om hårddisken är sönder är jag chanslös, tänkte jag.
Bara det att försöka få tillbaka bilder från ett minneskort, som jag i misstag hade formaterat utan att föra över materialet, höll ju på att förgöra min själ för några år sedan.
Efter ett samtal med Nya Ålands IT-trollkarl Danne lugnade jag mig. Enligt honom var det troligtvis inte hårddisken som hade gett upp utan någon annan liten del som jag redan har glömt namnet på.
Nu har jag för första gången skruvat upp en dator och lyckas lista ut vilken del som är hårddisken. Jag lyckades även skruva loss den.
Det var med känslan att det här är sista chansen som jag kopplade fast den med en grej som hårddiskar passar i (tack igen, Danne) och där fanns…. ALLT. Alla bilder, program och filmer finns kvar.
Efter ett trauma likt det jag nu har gått igenom är backup allt jag kan tänka på. Vart enda utkast till text ska sparas, varje liten oskarp bild ska läggas på backup-disken, som jag inte har köpt än.
Men jag vet också att jag är jag, det kommer troligtvis att gå på samma sätt igen.
Nej, jag ska alltid ta backup från och med nu.
