DELA

Varför bli förvånad?

Det är så rätt. Det är så i tiden tänkt. Återvinning, lågt pris och ändå perfekt kvalitet.
Visst har ni läst och hört om det vid det här laget, trombinet, klistret som får små avskrap av kött att bli till filé. Varför har ingen gjort det förr, höll det på att slippa ur mig. Men det har ju gjorts. Det har pressats till det ena och det andra, skinka bland annat.
Har jag berättat om skinkan – ”spannmålsskinka” stod det på den – som jag köpte i närbutiken i Sjundeå dagarna före jul? Vi hälsade på min mamma ett par dagar och behövde något enkelt att äta.

Vilken sorts spannmål skinkan var gjord av kom jag aldrig underfund med. Mycket gemensamt med skinka hade den däremot inte. Konsistensen var som vispat, stelnat kött. Och smaken klart urvattnad.
Visst kunde man äta produkten, ingen av oss blev sjuk eller så. Men jag vet fortfarande inte vad det var vi åt. ”Spannmålsgris”. Jag trodde det var en gris som hade ätit spannmål. Men det måste ha varit fel.

Men man kan inte avfärda nymodigheter bara så där. För om det är återvinning det handlar om så måste det understödas. Och om priserna i förhållande till fullkvalitetsprodukt ligger på samma nivå som hos Emmaus så är det perfekt.
Så väldigt billigt kanske det inte kan bli, trots allt. Om filén skall plockas ihop av en massa små bitar så måste någon sitta där med lupp och rada bitarna rätt. För i en filé går alla muskeltrådar i samma riktning, det är bland annat därför den är fin. Om man plockar ihop bitarna huller om buller så blir det inte samma slutresultat.
Och då kan man tamme sjutton inte kalla det filé. Då är bröstbitarna på kyckling betydligt närmare filé, även om de också är helt fel.

Man är inte tvungen att köpa den hoplimmade slarvsyltan. Man kan fortsätta köpa framdel av lamm och göra fantastiska grytor. Kostar litet, smakar mycket.
Egentligen borde jag inte propagera för detta. Jag borde låta folk fortsätta sin envisa jakt på benfritt kött och äta sina smaklösa (allt är relativt!) biffar. Ju mindre efterfrågan på de beniga bitarna, desto billigare får jag dem.
Tills någon kommer på idén att skrapa köttet av benen, röra ner litet lim och forma massan till lammstek. Benfri.

Ok, jag erkänner att fisk med ben inte hör till mina favoriter. Men ett revben eller bogblad kan väl ingen sätta i halsen? Och det ger ju så mycket mer smak.
Undrar om trombin smakar någonting. Det är gjort på blod. Man kunde krydda det färdigt, så behöver inte den som steker hoplappad filé bekymra sig om det heller. Vanilj lär skall vara inne nu.
Jag vill inte detta!

HARRIET TUOMINEN