DELA

Vardagshjältens hjälte är tillbaka

Efter att ha fått hålla tillgodo med alla repriser är nu Vardagshjältens egen hjälte och idol, brevbäraren Gustav Svensson, tillbaka i rutan med nya avsnitt. Lördagskvällarna har fått en mening utöver den att det är sista kvällen innan en ledig dag innan arbetsveckan börjar igen. Suck!
Nej, Vardagshjälten är ingalunda arbetsskygg, något som man kanske kan anklaga herr Svensson för ibland. Men vad gör hans tillkortakommanden jämfört med den oemotståndliga manliga charm han utvecklar.

Vardagshjälten försöker efterlikna sin idol och utveckla samma självklara sätt att vara familjens överhuvud och beskyddare, samma sätt att trivas i hemmets lugna vrå och samma sätt att inta tv-soffan när det är dags för sportsändningar.
Att familjens kvinnliga medlemmar skrattande tycker att de känner igen husets far i tv-Svensson, tar vardagshjälten som något positivt, att han har lyckats. För vad vore feminismen utan oss? Om alla män gick omkring som andra velour-Nissar från 70-talets ”allaskallkramavarandra-rörelser”?
Nej, problemet är att det finns för få av oss kvar, därför är feminismen i kris. Att vi sedan också är för jämställdhet är ju självklart, men ingenting vi skyltar med i onödan. Lite kämpa måste det ju vara.

Lite väl överslätande
är nog ändå Svenssons fru ibland. Att han går och köper ett nytt radhus 20 meter ifrån det gamla när de kommit överens om att köpa en lägenhet inne i stan och sälja gamla radhuset till dottern med familj, är väl magstarkt. Det skulle aldrig Vardagshjälten slippa undan med.
Lite kvinnlig list behövs ibland för att få kvinnan med på nya projekt. Det går också bra med övertygande kalkyler, som när Vardaghjälten lyckades få igenom ett bilköp i våras.

Till skillnad
från sin idol försöker Vardagshjälten vara händig också. Och att vara händig utan att vara särskilt händig, eller i alla fall ha erfarenhet, tar tid. Först nu, över ett år efter att bygget inleddes har nu Vardagshjälten kommit till slutfinishen av jordkällarens yttre. Det skall bli brädpanel på de små ytor på framsidan runt om dörren som inte går att jordtäcka.
Med början i fjol höstas har ett konstfullt murat naturstensparti vuxit upp på båda sidor om ingången. Det skall hålla jorden på framsidan och blev lite större än tänkt från början.
Men som sagt, fortfarande återstår lite kal yta att täcka. Och i går kväll kom Vardagshjälten på hur han skall fästa reglarna som panelen skall spikas fast i. De skedde först efter ett misslyckat försök att fästa reglarna på styroxen. Ja, strunt i detaljerna.
Nu skall den bli klar.
Om den fungerar?
Tja, nog har ölen varit lite varm i sommar och senaste vinter blev det ett par minusgrader när det var som kallast. Vi får väl se. Snyggt blir det i alla fall.