Våga ringa 112 för ett rådjur
Tidig höstmorgon. En kylig sådan. Solen visar sig vid horisonten och temperaturen ligger kring noll grader. Risk för halka alltså, tänker jag medan jag rullar mot jobbet.
Längs vägen finns flera platser där en stadspendlare vet att det kan vara halt, så jag är extra uppmärksam.
I ögonvrån ser jag ett rådjur skutta ut på vägbanan.
Och så kommer ett till.
Och ett till.
Och ett till.
Foten vill panikbromsa och händerna vill vrida ratten fullt åt sidan för att undvika kollision. Men hjärnan hinner ropa stopp. ”Riskera aldrig dig själv för ett rådjur”.
Men såklart gör jag vad jag kan. I sakta mak får jag ner hastigheten och parerar efter bästa förmåga mellan isfläckar och skuttande djur.
Vi klarar ju det här riktigt bra hinner jag tänka. I samma stund halkar sista rådjuret precis framför bilen.
I panik slirar de små benpinnarna på isen, medan jag försöker få ner hastigheten ytterligare. Rådjuret kravlar sig upp och springer åt sidan, men något dunkar till i fronten på min bil. Det är bara att stanna och gå ut och leta. Meddelar jobbet att jag blir sen, samtidigt som jag slirar ner för den branta dikesrenen mot skogen.
Rådjursolyckor är väldigt vanligt. Bara i fjol fick Ömsen in 271 hjortdjursrelaterade anmälningar. Totalt blev det en halv miljon euro i ersättningar för bilskador.
Inga spår efter rådjuret varken på bil eller i diket. Det här var före Nyans stora reportage om eftersöksjägare (publicerat den 1 november 2018 om någon missat), så där på vägkanten scrollar jag genom flödet för att få hjälp av jägarvänner som råkar vara online.
”Ring 112. De kopplar till polisen som sedan ringer rätt eftersöksjägare” är svaret jag får.
Senast jag ringde 112 var för att en person brutit benet. Nu ska jag ringa 112 för att ett rådjur, kanske, brutit benen. Det tar emot men jag ringer ändå och ber lite smått om ursäkt samtidigt som jag framför mitt ärende.
”Nej, du behöver absolut inte be om ursäkt. Du gör helt rätt, det är hit du ska ringa” intygar en mycket vänlig alarmoperatör som sedan kopplar mig vidare till polisen.
Du ska alltså inte skämmas för att ringa allmänna nödnumret trots att du ”bara kört på ett rådjur”. Försök berätta så exakt du kan vart ett skadat rådjur tog vägen och markera platsen med till exempel ett reflex eller en plastpåse.
Om du klarar av det får du avliva ett skadat rådjur, men annars ska du hålla dig på avstånd. Djuret blir stressat, inte tröstat, av att ha dig där.
Ett dött djur ska flyttas till sidan av vägen och märkas ut. Eftersöksjägarna, som polisen ger uppdraget, tar sedan hand om det.
