DELA

Vad var det vi trodde?

Jaha. Så gick det precis som vi trodde. Nu har en statlig utredare kommit till samma slutsats som man som normalbegåvad konsument listat ut redan för länge sedan.
Matmomsen alltså.
I går presenterade riksradion nyheten om att matpriserna är på en onormalt hög nivå inför den utlovade momssänkningen på mat från 17 till 12 procent den 1 oktober.
Statens ekonomiska forskningscentral, som i likhet med andra myndigheter har undersökt prisstegringarna under de senaste åren, har kommit fram till att butikskedjorna kan ha trissat upp priserna för att kunna sänka dem när matmomsprocenten sjunker – utan att intäkterna sjunker i någon större grad.

Smart,
javisst. Alla kommer ju ihåg hur det gick när momsen på service och tjänster sänktes för några år sedan. Många serviceproducenter, till exempel frisörer, lät bli att sänka priset med motiveringen att de i stället undvek den prishöjning som annars hade blivit aktuell.
Utredaren konstaterar att matpriserna i Finland utvecklades i stort sett på samma sätt som i övriga Europa fram till år 2007. Men sedan kom löftet om matmomssänkning i april 2007, och efter det började det hända saker.
I fjol steg matpriserna med drygt 8 procent, dubbelt mer än i Sverige. Under 2009 har maten blivit ännu dyrare trots att den allmänna prisnivån inte har stigit nämnvärt. Det hände inte heller något annat exceptionellt i landets ekonomi. Så hur förklaras prisstegringen på något annat sätt än med den kommande momssänkningen?

Finlands
bank har också kritiserat den omotiverade prisstegringen på mat. Dagligvaruhandelsförbundet svarade då att butikskedjornas långa avtal med leverantörerna gör att matpriserna går både upp och ner långsammare än i andra länder.
Den förklaringen tror inte forskaren på.
En uppgift som getts i en nätkommentar, men som jag inte kollat upp, är att finansministeriet nyligen presenterat en intressant siffra – att matpriserna steg i medeltal med 8,5 procent från juni 2007 till juni 2009 i hela EU medan prisstegringen i Finland var 13,8 procent under samma tid.

vad kan vi göra åt saken? Odla våra egna grönsaker, sila vår egen fil och baka vårt eget bröd?
Det förstås. Men då måste vi gå ner till halvtidsarbete för att hinna med allt extra matjobb, staten och kommunerna förlorar skatteintäkter, butiker måste slå igen och kvar blir bara stormarknaderna för bilburna utanför stadskärnorna.
Personligen skulle jag hjärtans gärna satsa på hemlagat. Man mår nästan aldrig så bra som när man påtar i jorden. Det är dessutom vetenskapligt bevisat.

Annika Orre