Vad tokigt det blev
Nu har grannbladet också upptäckt det här med skatteförvaltningen. Att det kanske kostar litet om vi tar över.
Och kan ni förstå, att chefen på grannbladet tycker precis som jag. Att det kanske inte behöver vara så många skattebjörnar som tjänstemännen har tänkt sig, att ett övertagande av beskattningen kanske ger så mycket extra att det räcker till de nya tjänstemännens löner och blir över och så naturligtvis att vi redan betalar en del för att skatterna bärs upp, det är inte gratis i dag heller.
Allt detta är vi överens om. Han har bara inte märkt det. Så van är han vid att tycka annorlunda. Det förlåter vi så gärna.
Däremot är det litet slarvigt av honom att ge oss på Nyan hela äran av att ha ”kablat ut” nyheten. Det var faktiskt radion. Rätt skall vara rätt, som Tom skulle säga!
Men det var någonting annat jag ville skriva om. Klaga, faktiskt.
När landskapet ber in anbud så bestämmer man ett klockslag när anbuden skall vara inne. Om det är intressanta projekt så hänger vi journalister naturligtvis på luren när det är dags.
Förr kunde vi få veta antalet anbud en kvart eller så innan tiden gick ut. För om vi väntade till sista sekunden så hade landskapsstyrelsen stängt (det hette så på den tiden) och då fick vi ingenting veta.
Men nu går inte det. Av konkurrensskäl avslöjas inget förrän tiden har gått ut. För om vi eller någon annan får veta klockan 16 på eftermiddagen att det finns fem anbud så kan vi räkna ut vilka de är, hur nivåerna ligger och så springa hem och skriva ihop ett billigare anbud och lämna in det komplett klockan 16.15.
Va?
– Du får ju veta i morgon, säger då en beskäftig tjänsteman.
Men jag vill veta i dag. Hela idén med den offentliga sektorn är att den skall vara offentlig. Och hela idén med att tjänstemän heter tjänstemän är att de skall vara allmänhetens tjänare.
Och det tycker jag ni skall fortsätta med. Laglydigt och prydligt.
Jag har en idé:
Det står inte i lagen att anbuden på golfbanan eller vad det nu råkar handla om skall vara inlämnade en viss dag klockan 16.15. Det som står i lagen, säger tjänstemännen, är att de inte får tala om hur många anbud som har kommit in förrän tiden har gått ut.
Tiden kan gå ut klockan 16.00. Då finns det tid för tjänstemännen att registrera anbudet. Det finns tid att berätta för påträngande journalister hur många som är intresserade av projektet. Och det finns dessutom tid att gå hem när arbetstiden är slut.
Låter inte det väldigt smidigt?
Vill man vara riktigt radikal så kan man be in anbuden till klockan 12.00 en viss dag, men nu skall vi inte gå till överdrifter.
Efter det här lär väl ingen berätta om några anbud för mig längre. Men kollegerna kanske kan jobba vidare med frågan.
