Vad jag inte saknar
Den här sommaren satte igång med fart, även om regnet i skrivande stund smattrar mot rutan. Många kan säkert hålla med mig om att en av de bästa sakerna med sommaren är grillmaten. Snön hinner knappt smälta innan man kavlar upp byxorna och ställer ut grillen.
Korvar – allt från Dahlmans Wille grill till delikatesschorizon. Marinerade kycklingfileér. Revbensspjäll. Eller varför inte lite halloumi (bland mina vänner kallat muminkött). Dessa matvaror går sommartid åt som smör i solsken. Men på min grill finns inte allt det där. Jag har mycket champinjoner (INTE inlindat i bacon), majskolvar, gärna sparris och ibland en grönsaksbiff.
Du kanske anar vad som nu skall komma. Ja, jag är vegan. Jag brukar försöka att inte basunera ut det vitt och brett men detta får bli ett undantag, om än ett väldigt stort sådant. Jag vet vad många av er tänker:
”Vaaaa?”, ”Hur kan du leva så där?”, ” Varifrån får du protein?!?!” eller ”Saknar du inte det här och det här och det här….” Svaret är, med handen på hjärtat, nej.
Det finns dock andra saker jag saknar. Att inte få mina kostval ifrågasatta är ett exempel. Eller att med lätthet gå ut och äta på restaurang utan att behöva fundera om jag kommer att få något annat än sallad.
Men det finns så många fler exempel på saker jag inte saknar. Jag saknar inte de flottiga korvarna eller den äckliga mättnadskänslan då man tryckt i sig en halv brieost. Jag saknar inte kompostens stank av ruttna ägg eller lukten av skämt kött. Jag saknar absolut inte att äta något som tidigare sprang, skuttade, simmade eller flög.
Du är lite provocerad va? Jag förstår dig precis. Det ÄR irriterande då någon ifrågasätter ens kostval. Jag vill absolut inte låta som en egenkär vegan, för att provocera gynnar ingen – varken djuren eller planeten.
Jag tänker inte hindra dig att äta vad du vill men var så vänlig och låt mig göra det samma.
