Uppspelta modeller på uppdrag
Tre människor som aldrig setts förut skålar i ”champagne” , eller päronsaft är det egentligen. De sitter och småpratar på en solig terrass en vanlig måndagskväll och ler glatt mot varandra.
– Grattis, du har säkert snart födelsedag? Vi skålar för det. Skål! Utbrister jag. Den andra tjejen svarar:
– Jag fyller år först den 9 september, men vi kan skåla för det i alla fall, skrattar hon och höjer glaset än en gång.
Killen, tjejen och jag ler igen några strålande leenden och ser varandra djupt i ögonen medan vi skålar.
Samtidigt blixtrar det till ibland någon meter ifrån oss. Vi är inte obevakade. Vi blir fotograferade för Ålandsguiden 2008.
Turistförbundet och reklambyrån har redan påbörjat insamlandet av bildmaterial till den. En kompis lockade med mig på fotosession.
Eftersom jag vet hur svårt det ibland kan vara att få människor att ställa upp på bild och intervju tänkte jag att jag ska hjälpa och ställa upp nu när det behövdes.
Efter terrassbesöket styr vi stegen mot restaurang von Knorring där några till ”modeller” gör oss sällskap. Fotografen tar fler glada bilder på oss då vi dricker drinkar, skrattar och låtsas ha superskoj. Inte menat att vi inte hade trevligt men några tillgjorda leenden fick vi nog dra på oss för att få fina foton.
Det är en vacker kväll och fotografen och hans ”crew” hittar på att fotografera oss på bryggan utanför restaurang von Knorring. Där sätter vi oss ned och plaskar med fötterna i vattnet.
– När gjorde man dethär senast, säger jag till killkompisen bredvid mig. Kanske senast då jag var tolv, fnissar jag.
När vi plaskat färdigt ber fotografen oss ännu promenera på bryggan bland de snärtiga segelbåtarna som står i hamnen. Vid dethär laget har jag redan riktigt ont i skrattmusklerna men försöker se så naturlig och glad ut som möjligt. Bilderna tycks bli bra, kan jag konstatera efter att ha kikat på kamerans skärm. Märkligt nog blir bilderna nästan naturliga att se ut fast man känner sig så tillgjord framför linsen.
Två och en halv timme har vi nu agerat modeller och jobbet är klart. Jag har många gånger funderat på om vissa reklambilder är ”äkta”, alltså tagna ur en verklig situation eller om de är iscensatta. Tyvärr är säkert sanningen oftast det senare. Men det kanske krävs en viss planering för att få gott resultat.
Fina bilder tror jag att det blev och det var en intressant och rolig upplevelse att få vara med. Jag lärde känna några nya trevliga människor och det är kul att hjälpa till och marknadsföra Åland på ett litet hörn. Nu är det bara att i spänning vänta på resultatet och hålla utkik efter Ålandsguiden.
