Två ord man bara kan viska
Det finns inget – INGET – som väcker så stor förtrytsamhet som två ord som jag brukar använda i valda sammanhang.
Jag viskar fram orden för att inte reta upp församlingen alltför mycket. Ändå känner jag hur de allra flesta samfällt drar efter andan, gymnastiserar tungan, låter gallan rinna till – och så dundrar argumenten över mig som en åskstorm i ett snustorrt Australien.
De två orden är BILFRITT CENTRUM. Prova själva så får ni se.
Så här tycker jag: För varje underjordiskt garage som byggs för skattebetalarnas pengar bör ett stort antal parkeringsplatser ovan jord i stadens centrum slopas. Jag vill att hela Torggatan blir gågata, att Nygatan mellan Magazin och Alandica blir promenadstråk och att Strandgatan från Alandica till biblioteket stängs av för biltrafik, utom för handikappade naturligtvis. Om man vill utvidga promenadstråken ytterligare så tackar jag ja.
Den omedelbara invändningen är att det behövs fler parkeringsplatser i centrum, inte färre, och därför måste gatuparkeringarna vara kvar. Då frågar jag: Vem ska ha rätten att definiera vilkas behov som ska uppfyllas? Ska alltid bilisterna ha den rätten, så som det har varit hittills?
Vi har en pytteliten stadskärna som det tar typ fem minuter att gå igenom. Det är helt fel tänkt att man ska snurra runt kvarteret för att hitta en parkeringsplats utanför dörren dit man ska. De allra flesta har två ben att gå åtminstone en bit med.
Av alla de städer jag har besökt så tycker jag mest om dem som har stora promenadytor i centrum. Ta München till exempel, där kan man promenera mellan olika torg, och minsann gör folk det också. Mycket roligare med folk än med bilar.
Det är egentligen bara i städerna i Baltikum där man inte har fattat det här. Här finns det nån liten stump gågata, ungefär som i Mariehamn. Å andra sidan tar staden betalt av dem som vill ta bilen till centrum, vilket betyder att det är en massa dyra leasingmercedesar och -bmw:ar som roterar runt kvarteren för att visa att det finns pengar.
Vägtullar i Mariehamns centrum är faktiskt ingen dum idé, och de skulle naturligtvis gälla också för mariehamnare. Om man väljer att köra bil i de kvarter där man nu måste ha parkeringsskiva så skulle man tvingas betala en avgift i början av året. Om hushållet har två bilar så blir det dubbel avgift.
Staden subventionerar redan nu gratis buss för alla. Det finns mycket plats i bänkraderna, och med bilfritt centrum får bussen mycket svängrum. Staden kunde möjligen också subventionera den utmärkta uppfinningen cykelkrok för dem som hellre vill cykla än promenera.
Då skulle vi äntligen få en riktigt trevlig stadskärna.
ANNIKA ORRE
