DELA

Två olika samtal – två olika känslor i magen

Såhär dagarna före semestern går det nästan inte att låta bli att tänka tillbaka på våren som varit. Allt är lite som i ett töcken. Det är svårt att minnas vad och när något hänt.

Informationflödet var under en period så stort att även vi Nyanjournalister, trots vana att gallra i stora mängder information, ibland fick dra efter djupt efter andan och ta i från tårna för att ta oss upp till ytan i forsen. Att ÅHS och landskapet inrättade sina informationstelefoner var nog lite av en räddning, eftersom telefonerna på redaktionen gick varma med läsare som ringde för att få den senaste informationen om allt och lite till. Vi frågade, redde ut, förmedlade och publicerade.

Men infotelefonerna gjorde att vi också hade någon att hänvisa till när det gällde alla de detaljfrågor som inte var något för tidningen att skriva om.

Men härliga var ändå de samtal av läsare som ringde oss i alla fall – efter att de ringt någon av coronlinjerna.

”Jag pratade just med dem på infolinjen. Men de verkade nog inte riktigt ha koll, så därför ringer jag till er på tidningen i stället.”

Vilket fantastiskt förtroende. Då var det bara att leva upp till pressen och söka fram det senaste vi skrivit om just den ämnet.

I dimmorna finns dock två minnen som dyker upp, kanske för att de är kopplade till starka känslor. Det ena med glädje, det andra med obehag och insikt som känns ända ner i magen.

Den 13 mars, en fredagseftermiddag, kommer ett pressmeddelande från Rederi ab Eckerö. Beskedet är att passagerare i allt snabbare takt både av- och ombokar och inga nya bokningar kommer in. Dotterbolaget Eckerö Line inleder samarbetsförhandlingar på grund av nya reserestriktioner.

Besöken på nyan.ax skjuter i taket när vi lägger ut nyheten i kortversion på hemsidan.

Eftermiddagen har nästan blivit kväll när jag ringer koncern-vd Blomqvist för att skriva en artikel till lördagens tidning. Jag ber om ursäkt för att jag ringer så sent en fredagskväll och möts av en vänligt trött, men ytterst samlad röst i luren, en röst som bekräftar för mig att situationen är lika illa också för både Birka och Eckerölinjen.

– Det går väldigt snabbt, så det är svårt att ens bedöma när det kommer till kvantitet. Allting försvinner framför ögonen på oss, säger han till mig.

Det här är telefonsamtalet som ger mig en första, konkret insikt i hur hårt coronan kommer att slå även mot ekonomin.

Den 18 mars , en onsdag, stänger skolorna för de flesta eleverna. Vardagen ändrar för många av oss, vägarna är tomma och dagarna går utan man träffar knappt någon – förutom digitalt. Så plötsligt en kväll efter jobbet springer jag på två kompisar utanför matbutiken.

Vi kommer alla tre från varsitt håll och blir stående, som i en triangel, med säkerhetsavstånd mitt i ingången. Där står vi en god stund och pratar och pratar och pratar om allt och lite till.

Efteråt känner jag mig lättare och gladare än på länge. Tänk vad ett möte med vänner kan göra gott!