Trynar du?
Regioner skapar ord som folket i just den delen av världen behöver. De här orden säger allt om den specifika regionens kulturella särdrag.
Det här är ord man inte kan ta med sig då man flyttar, de hör ihop med en annan kontext.
Ta till exempel det österbottniska ”is int’ pjasa de”. ”Pjasa” betyder ungefär göra åthävor, löjla dig, spela clown, ta mycket uppmärksamhet. Jag säger ”ungefär” eftersom hela poängen med de här orden är att de inte går att direktöversätta, då skulle de inte behövas.
Att ”pjasa se” är något negativt, det är att spela teater i en omgivning där teater inte ska spelas. Pjasa hör till en miljö där man ska inte ta plats och inte sticka ut.
Eller ta en annan favorit från min hemregion: ”pito”. ”Var int’pito” betyder att man inte ska vara rädd. Om man inte åker ner för den högsta punkten i pulkabacken är man pito, om man inte dyker med huvudet före är man pito, det är något fegt, omanligt. Ja, män riskerar i högre grad kallas ”pito” än kvinnor, för det här är ett ord som skapats i en trakt där modig manlighet i hög grad värdesätts.
”Pyla” hör till samma kategori av nedsättande beskrivningar av verksamhet. Att pyla är inte att rättfärdigt gråta, det är att tjuta i onödan. ”Hon bara pylar” är inte något bra, det antyder att hon borde ha slutat för länge sedan.
Österbotten är fullt av ord som sätter folk på plats.
Och så Åland då, med sina speciella särdrag.
”Tryna” måste vara det bästa ordet här. Tryna gör man då man besöker någons hem första gången och ser sig omkring. Fast det är mer än att se sig omkring, detta tryna, det är att fråga och ta reda på, och har ni bergvärme eller ….? Det är att både se på utsikten från sovrummet och att känna på gångjärnskonstruktionen i köksskåpen.
Tryna är att skaffa sig en aluminiumbottnad Buster bara för att kunna köra nära stränder. Jasså, har de byggt altan nu, och en såndär brygga borde vi också ha.
Att tryna är att kärvänligt men skamlöst röra sig kring gränsen för vad som är sund nyfikenhet.
Eller att vara ”närig”. Att vara närig är något negativt, absolut, å andra sidan är det bara på Åland man kan vara närig. Alltså måste denna särskilda form av girighet vara knutet till ålänningarna.
Närig är, om jag förstått saken rätt, att vara girig på ett mindre fult sätt. Att vara girig är att roffa åt sig urskillningslöst, men att vara närig är att i första hand tänka på sig själv, och det verkar alla ålänningar i grunden ha en förståelse för.
Klart man ska tänka på sig själv i första hand, annars kommer ju rika ryssar och bygger upp varenda strandtomt. (Eller vänta, var det hembygdsrätt det kallades?)
