Titulera mindre, älska mer
Vad är det egentligen med alla titlar? VD, informationschef, Miss Universum (som för övrigt är bland det dummaste påhittet någonsin), grodforskare och allt vad det nu finns. Männsikor. Det är ju det de är, allihopa. Titlar är bara dumt om ni frågar mig, det är bara ett artigt sätt att förklara hur ”bra” människor är.
Kanske det känns tufft att bli titulerade VD eller något liknande, vad vet jag. Och jag har inga planer på att ta reda på det heller. Däremot vet jag att det inte gör att man känner sig speciellt häftig om man inte har någon tuff titel. Just därför att vissa har det. Min titel skulle väl i dagsläget vara studerande, eller kanske sommarjournalist?, men det är nog inte speciellt tufft, inte lika som VD i alla fall.
Kan det inte heta ”jobbar på” eller ”är intresserad av” eller något istället?
Samma problem har jag när det gäller relationer. Det är alltid lika svårt att veta var man står eller vilken sorts titel man ska sätta på sin relation till någon annan.
Bara med vänner finns det en hel uppsjö titlar. Vän, nära vän, bästa vän (men jo, det är självklart du Linda), bekant och så vidare. Hur vet man att man tycker likadant som den andra parten?
Och med kärlek är det nästan ännu värre. Man kan dejta, ha på gång, vara kk:s, tillsammans… Det är grymt svårt, och ibland kanske man inte vill ta upp det till diskussion heller.
Just nu är jag lite i en sådan situation, och jag har inte bestämt hur jag ska lösa det ännu. Jag vet inte var han står, och jag vill inte ta upp det heller. Tänk om det slutar i total katastrof, med ett krossat hjärta till exempel? Grymma öde.
Men tänk om det inte gör det, blir vi tvungna att sätta en titel på vår relation då?! Hittills har jag bara kastat någon nonchalant kommentar som ”vi tar det som det kommer” eller ”jamen, vi vill inte stressa” om någon har frågat vad det är mellan mig och *****. Men nu känns det mitt i allt som att jag vill veta. Verkligen. Men det där med titel förhåller jag mig ändå avvaktande till.
Vattumän älskar sin frihet heter det, och då kan nog jag kalla mig en typisk vattuman, i alla fall på den punkten. Eller så kanske jag bara är rädd för att binda mig.
Nåja, det spelar ingen som helst roll hur det är med det egentligen.
Det är i alla fall en svår nöt att knäcka det där med titlar. Även om människor har olika plats och mål i livet är vi ju ändå av samma skrot och korn. Oavsett om man är VD, grodforskare eller studerande.
Så kan vi inte bara ta bort alla titlar och leva lyckliga i alla våra dagar istället?
JENNY SINDEN
