Tills vi ses igen
Så har då turen kommit till mig att säga hejdå för den här sommaren. I dag jobbar jag min sista dag, och det börjar bli dags för mig att släpa mig tillbaka till Sundsvall för att börja mitt andra år på journalistprogrammet.
Det har varit en fantastisk sommar här på Nyan, och tiden har svischat förbi i en väldig fart. Det känns som om det bara var i går jag gjorde min första sneda parkering utanför redaktionen och knallade in, aningen nervös och stirrig.
Men det gick ju rätt bra sen ändå, och jag hunnit med en hel del under de här månaderna. Jag har fått träffa och intervjua otroligt många intressanta personer, och jag har släppts loss med en alldeles för stor kamera på Rockoff. Jag har utvecklat ett eskalerande kaffeberoende, och jag har köpt helt på tok för många färdiga sallader till lunch.
Men nu är det alltså dags att tacka för mig packa i hop alla de grejer som jag envisades med att släpa hem då i juni. Det är oklart om jag hade hjärnblödning när jag bestämde mig för att inte gå igenom vilka kläder jag kanske skulle behöva ha med mig, utan bara helt sonika tryckte ner hela garderoben i Ikeapåsar. Det är också oklart hur sagda kläder på den här korta tiden hunnit spridit sig runt hela huset. Det hela luktar sabotage på lång väg.
Lyckligtvis har jag väldigt snälla föräldrar som har erbjudit sig att skjutsa upp mig och hela mitt bohag med bilen. Vilket betyder att jag slipper vara hysterisk och svettig med mina påsar på tåget. Utmärkt för mig och utmärkt för SJ, som troligtvis inte skulle ha hämtat sig från den pärsen förrän lagom till förseningskaoset i jul.
Så på söndag trycker vi in oss i bilen bland påsar med reissumies och Ålands specialost (två saker som mitt kära Sundsvall än så länge tyvärr saknar) och börjar den runt sex timmar långa körningen. Mamma och pappa verkar dock inte ha riktigt lika bra road trip-feeling som jag.
När jag glatt deklarerade att jag hade gjort en spellista endast för tillfället var reaktionerna inte direkt översvallande, och jag fick svaret att komma i håg hörlurarna. Nåväl, det kanske kommer när jag drar i gång Beyoncé.
Nu ska jag kila ner till köket och försöka fixa i hop någon sorts fika. Vi har en så kallad ”Golden week” (även känt som den perfekta veckan) på redaktionen den här veckan, när alla sommarvikarier som slutar ska ta med sig fikabröd varsin dag.
Det hela är arrangerat och noga uttänkt av fikaansvarig Oliver på Åland24. Och med tanke på det bloopersmaterial han säkerligen har från mina tv-nyheter passar jag mig noga för att bråka med honom.
Tack så mycket för den här sommaren hörrni, med lite tur ses vi kanske någon gång igen!
