DELA
Foto:

Tillbaka i torktumlaren

Från lugnet vid vattnet med utsikt över Atlanten och Fuerteventura. Till den torktumlare som första dagen på jobb efter tre veckors semester betyder. Morgonmötet inledde förvisso med sitt säregna och lite nyvakna tempo. Men sedan satte det igång med samtal efter samtal om vad som hänt de senaste veckorna, personalfrågor, uppdatering om ekonomin, utvärdering av nya hemsidan… Inte många minuters sittande – vilket förvisso är välbehövligt efter två veckor i en solstol på sydligare breddgrader.

Men torktumlaren/jobbet är faktiskt inte så hemskt som det kan låta. Tvärt om är det ganska skönt att vara tillbaka i rutinerna, och borta från shorts-slappande, badande och sollapande. Och egentligen är det väl därför vi åker på semester, för att koppla av – men också för att ännu en gång kunna konstatera hur mycket skönare det egentligen är på hemmaplan. Borta bra, och allt det där.

Jag hade mina farhågor inför vår resa, vilka redogjordes för på den här sidan för några veckor sedan. Min största oro var vad vår yngsta dotter Saga, 5 månader, skulle säga om flygresan. Om det förändrade lufttrycket med lock för öronen skulle kunna utlösa ett skrik helt i decibel-klass med jetmotorerna just utanför.

Jag såg framför mig hur sex timmars flygresa som borde vara full av förväntan inför solsemestern som väntade i stället förvandlades till lika många timmar av ursäktande till medpassagerare.

Men ack så fel jag hade. Förresten, ni som är allergiska mot föräldrars stolta skrytande över sina barn borde nog sluta läsa nu. Så, varningen avklarad, kul att du är kvar.

Jo, Saga var en ängel. Hon tittade storögt omkring sig, sög lite på sin napp och tycktes ha flugit i hel sitt liv (det säger ju egentligen ingenting när hon bara är fem månader, men ni fattar…). Enda gångerna det blev lite livat från henne på tre starter och tre landningar (vi var tvungna att landa i Portugal för extra bränsle på hemvägen) var när det tog lite för länge att värma vällingen.

Annars: hur lugnt som helst. Världens bästa baby. Och en både lättad och stolt far.

Just som jag skrivit om detta inser jag att tecknen kommer att skapa ny oro. För likt många andra tror jag på jinx, att säger man si kommer det alltid att bli så. Exempelvis: tippar jag att mitt kära Djurgården vinner nästa match kommer de garanterat att lyckas knyta ihop skosnörena och förlora matchen.

Alltså kommer nästa flygresa med Saga att bli allt det de nyss genomförda inte var. Det kommer att bli skrik. Det kommer att bli irritation. Det kommer att bli skam och ursäkter.

Och detta, mina vänner, var min antijinx.