”Tihi”, tänker hon
Många gånger har jag tyckt synd om prinsessan Madeleine. Tänk att inte vara född fri utan med en gyllene tvångströja till ett liv i rampljuset, oavsett om man vill det eller inte.
Prinsessan Benedikte och prins Andreas von Sachsen-Coburg und Gotha som faddrar, Enskilda gymnasiet, drinkar på Stureplan, 60 högskolepoäng i konstvetenskap, långa festmiddagar och Svenska damtidningen.
Sedan fick Madeleine vänta i åratal på att storasystern Victoria skulle hinna först innan hon fick förlova sig med sin Jonas Bergström. Bedårande vacker trots en beige klänning stod hon utanför Sollidens slott på Gotland och berättade om hur lycklig hon är medan Jonas blängde nervöst omkring sig och klappade henne krampaktigt på rumpan.
Klippet finns på Youtube och ja, jag gick in och tittade på den så fort jag hörde om prinsessans nya förlovning.
Knappt ett år senare var det slut mellan prinsessan och Jonas. Han var otrogen med en 21-årig norska och blev sedan ihop med Madeleines före detta bästis. Taskigt, kan man tycka. Madeleine i sin tur flydde skandalen till New York och fick svenska folkets missnöje på sig: där levde hon lyxliv med skattepengar och struntade i sina plikter.
Resten av familjen fick klara invigningar av båttävlingar, skjutbiografer och laboratorier alldeles utan hjälp från lillsessan.
Förra veckan var det då Madeleines tur att glänsa. Stolt visade hon upp sin amerikanska finansvalp Chris O’Neill, som till och med bemödat sig att lära två meningar på svenska. Även han blängde misstänksamt omkring sig, men den här gången hade prinsessan bestämt sig att undvika skavsår på rumpan och släppte endast ett kort, hovregisserat klipp som filmats rakt framifrån. Med en lättsam och rolig touch. Ni vet alla vid det här laget: Tihi.
Även 30-åringar får fejkfnissa bara de är tillräckligt glada, tänkte kanske Madeleine. Är hon helt dum i huvudet, tänkte många. Oj vad det är synd om henne, tänkte jag. Vad glad jag är att inte ha hennes liv, ständigt granskad, ständigt hatad.
Stackars, stackars prinsessa. Eller? Med ett svagt gnissel ställde min hjärna om sig. Vem var jag att tycka synd om henne?
Det är mycket möjligt att hon har det ganska bra. Just nu står hon kanske i hallen i sin våning nära Central Park och ska precis gå ut på middag med en massa roliga vänner på en lyxig restaurang. Chris står bredvid och tar på sig jackan, klappar henne på rumpan, men inte krampaktigt utan kärleksfullt.
Innan Madeleine går ut genom dörren kastar hon en blick på sitt perfekta ansikte i spegeln och tänker: Tihi.
