DELA

Taxfree eller nej?

Det nygamla förslaget i lagtinget att införa taxfree på skärgårdsfärjorna satte fart på webbkommentatorerna i fredags. För och emot.
För är de som tycker det är för dyrt på färjorna i dag, för turister. Med fler passagerare och ökade intäkter skulle biljettpriset sjunka och skärgården få fler betalande besökare.
Vem skulle inte gilla det?

Men så finns de försiktiga generalerna, som befarar att Åland blir av med hela taxfree-möjligheten om man utnyttjar den i överkant. Hur skulle det då se ut?
Dystert, förstår man. Ingen skulle ha råd att ta bilen över till Kapellskär för att handla. Man skulle sitta som på en Gotlandsfärja i rader bakom varann som på ett flygplan, men komma fram betydligt långsammare. Inget tjo och inget tjim.
Gud vad det låter skönt!

Precis det föreslog jag en gång, att det skulle finns färjor anpassade för oss som inte är ute för att slå runt utan bara komma fram.
– Om du är beredd att betala, löd svaret.
Hur mycket är jag beredd att betala för att få resa i en lugn, ombonad, ljudmässigt dämpad miljö med mina tidningar eller min bok, en stor mugg te och kanske en nybakad bulle.
Nu betalar jag då och då stora summor på flyget, men det är för att komma snabbt fram. Man får inte bilen med sig där och den kan vara bra att ha ibland. Så jag får ställa frågan så här: Hur mycket lugn kan befintliga rederier erbjuda mig om jag betalar 100 euro för mig och bilen över till Åbo? Och måste det finnas taxfree för att få den affären att gå ihop?

Det här med vad saker och ting är värda är intressant.
Om, säg om landskapet bjuder ut vrakchampagnen och vill ha 50.000 euro per flaska, hur många är redo att betala?
Om man räknar med sju glas per flaska så blir priset drygt 7.000 euro per glas. Även om det på provsmakningen nyligen hälldes upp 20 glas ur en flaska så var priset på det vi fick i handen 2.500 euro. Hur många dricker för 2.500 euro? Före lunch?
Champagnekännaren Richard Juhlin sade utan omsvep att drycken inte är värd priset om man ser till smaken. Naturligtvis inte. Det börjar likna Kleopatras dryck, där hon löste upp en äkta pärla i ättika och serverade. Inte för att det var gott utan för att det var exklusivt.
Nåja, vi har hamnat rätt långt från taxfree på skärgårdsfärjorna.

En av kommentatorerna påpekade att Anders Englund (C), som nu tog upp den redan avförda frågan, för inte så länge sen var på väg till Bryssel för att klaga över att landskapet överutnyttjar taxfreerätten. Och nu vill han själv ha mer av den.
Men snälla söta, visst skulle också jag gärna köpa hem en billig flaska kvalitetsvin till middagen om jag hade förmånen att pendla med Töftöfärjan varje dag.
Och visst är politik förunderligt.