Tänk att vara kung i dag
Ni som läser Nyan såg gårdagens. Med guldregnet över över alla glada människor i huset.
Nej, det var inte äkta guld. Tyvärr. För flera av oss plockade ”guldtackor” under diverse t-skjortor, bhar och annat onämnbart ännu på kvällen.
Alla har inte heller jublat som vi. En del kommentarer på nätet försöker få det till att vi överdriver. Vi? Landets bästa lokaltidning i gruppen som kommer ut mer än 3 gånger i veckan. Plus bästa webbsidan. Men inte duger det heller. Den är minsann för långsam.
Och jag som trodde det handlade om innehållet. Vad dum man kan vara. Det är klart att det viktiga för dagens alerta människor är att det går snabbt, inte att det är intressant. Förresten skall jag inget säga, för jag är sällan inne på webbsidan. Vad skulle jag där göra när jag får papperstidningen varje dag och får kommentarerna som e-post.
I vilket fall som helst fick jag ett grattis-mejl från storasyster i Spanien, som uppriktigt gladde sig (det är det man har släktingar till). Och så undrade hon om det inte var fel vald tidpunkt att gå i pension just nu. Hon ansåg väl att jag nu tillsammans med de andra i huset borde njuta av framgången och inte vila på lagrar i enskildhet.
Det gör jag ju, gläds med alla andra. Men om man får välja tidpunkt för att dra sig tillbaka så är väl den här maximal. Tänk att få falla med flaggan i topp.
Och om det sen börjar gå neråt så kan jag alltid säga att vad håller ni på med ungdomar, på min tid var vi minsann bäst i landet. (Fast det blir litet ohållbart, det är faktiskt inte jag utan ungdomarna som gör tidningen nu också.)
Tårtorna står på kö nere i köket, så det blir att gå hem med lätt magknip i dag. Men det kan det vara värt. Och maken är på väg till Madrid, så jag behöver inte tänka på middagsmaten.
Det bara är så, alla goda läsare, att det är så himla roligt. Visst har vi många gånger tyckt att vi gör en hyfsat bra tidning. Men så kommer människor bortifrån och säger det, människor som inte har en chans i världen att ta ställning till diverse bakgrundsfaktorer. Helt objektiva människor. Det är viktigt.
Men i ärlighetens namn, om inte så många av er bidrog med alla era grattisar så skulle nog festen kännas litet avslagen. Och visst ger det en viss krydda i tillvaron också när någon kommer med litet mer syrliga inlägg.
Och till alla er som är ambitiösa till tusen och klättrar allt vad tygen håller, lycka till. Men klättra med framförhållning. Jag vågar lova att det i dag är betydligt roligare att vara en i gänget här på Nyan än att vara kung i Sverige.
