Tacksamhet, måndag morgon
Saker att vara tacksam för en måndag morgon:
Att man fortfarande tycker att mannen vid köksbordet är värd en puss på morgonen.
Att yngsta lillbattingen behöver minst fem kramar innan man cyklar till jobbet.
Att min bit lasagne från söndagsmiddagen ligger i den sista plastbyttan, inte på ett glasfat, när cykeln välter mot en snövall.
Att man får en glimt av grannens lilla brunlockiga i pyjamas när man cyklar förbi, och vet hur han känns när han nådigt strutar upp munnen för en puss man tiggt åt sig.
Att någon välsignad människa äntligen plogat vår lilla vägstump upp till cykelbanan. så man slipper släpa cykeln över meter(nåja ankel-)djup snö.
Att rimfrostiga träd ritar en knivskarp linje mot blåsvart strax före-gryningen-himmel.
Att det plötsligt blir så varmt och skönt om öron och nacke när jag kommer ihåg att dra upp huvan på duffeln jag köpte av Leila Portnoj för 13 år sedan, och som fortfarande är som ny.
Att värmeelementen äntligen går på helfart i Nyan-huset, så man slipper skrida runt med en pläd över axlarna för att överleva.
Att man kan skratta tillsammans med nyhetschefen åt att en ung svensk praktikant skriver att hon pratat med dagens ålänning i Mariestad. Ja se dagens ungdom. Knappt att dom vet var dom är.
Att hemma i en kastrull står en rejäl laddning fisksoppa färdig. Ingen middagsstress denna dag.
Att måndagens morgonmöte genomsyras av livliga diskussioner och gapskratt och att så väldigt många säger emot hela tiden.
Att man får tag i den man söker vid första samtalet.
Att, på ett högre plan, man har jobb. Att man är hyfsat frisk. Att benen vill springa och fingrarna skriva. Att det finns goda vänner, god mat och sovmorgnar. Den fantastiska känslan när man lägger sig på kvällen, drar täckena över sig och känner sig varm och tung och redo att sova, med familjer trygg omkring sig.
Att, när det blir lunchtid, det finns lite sallad som man kan snatta till sin lasagne-bit, och att någon berättar något kul som man inte hört förut.
Att, när dagen är till ända, inget fattas. Det finns saker att klaga på, alltid, men man måste inte göra det.
Att man är fri att vara glad över det lilla, lilla, och låta det vara viktigt, i stället för det stora man inte kan påverka.
God arbetsvecka.
