Ta en Pax!
Ska du ha en Pax?, frågade vi i min ungdom och det var liktydigt med ”var så god”. Att kunna hala upp en ask med Pax-pastiller var alltid uppskattat.
Men så försvann, inte bara ungdomstiden utan också Pax-pastillen. Den blåvita asken med den flygande duvan stod inte att finna någonstans. Tillverkningen upphörde helt år 1991. Kanske var vi för få som brydde oss om att ta en Pax?
Men nu är pastillen plötsligt tillbaka. I vår har den kännspaka asken dykt upp på godishyllorna igen, både i sitt ursprungliga blåvita utseende och i en grönvit variant som skall innehålla pastiller med någon sorts eucalyptussmak.
Här om veckan köpte jag ett par askar av den riktiga blåvita sorten och bjöd mina kolleger på redaktionen. Reaktionerna var lite olika. För de äldre blev det ett igenkännande, men det märktes att de yngre nog inte hade någon relation till Pax-pastillen.
Smaken då? Ja, vad skall man säga. På något sätt smakade ju allt godis bättre förr. Pastillerna var lite mera hembakade, om det uttrycket tillåts. Men något av den gamla Pax-smaken finns nog ändå kvar och på internet letar jag fram ett pressmeddelande från tillverkaren där det förklaras att man använt sig av det ursprungliga receptet vid framställningen. Men för säkerhets skull tillägger man att det varit en utmaning eftersom exakt samma råvaror inte längre finns att tillgå. Så kan det nog vara. För sextio år sedan, när tillverkningen av den ursprungliga pastillen kom i gång tror jag knappast att man hade tillgång till allt som nu uppges ingå: ”socker, förtjockningsmedel, (E 414), modifierad stärkelse, glukossirap, lakritsextrakt, stabiliseringsmedel (E 420), aromer, emulgeringsmedel (E471), vegetabilisk olja och ytbehandlingsmedel (E 901)”.
Trevligt är det i varje fall att få tillbaka ett gammalt gott märke som väcker minnen. Man skriver också i pressmeddelandet att pastillen nylanseras ”på konsumenternas begäran”. Ekonomitidningen Taloussanomat talar för sin del, nog så träffande, om en retropastill.
Fazer lanserade sin ursprungliga Pax år 1947. Ett bra år då väldigt många av dagens finländare är födda. Pax är ju latin och betyder fred och 1947 hade det bara gått ett par år sedan andra världskriget tog slut. Fred var något som hade reell innebörd och positiv klang. I Finland och många andra länder rådde ännu brist på det mesta och alla livets glädjeämnen: socker, kaffe och mycket annat var ännu ransonerat. Nog kan man tänka sig att en ny god pastill just i det läget kunde lysa upp tillvaron.
För Finland var 1947 ett viktigt år också för att det var då som fredsfördraget mellan Finland och de allierade undertecknades vid fredskonferensen i Paris. Finländarna kunde nu se framåt och på allvar ta i tu med att bygga upp landet. Ofta med Pax-asken i fickan.
