Svart hård snö
Av alla sorterns snö tycker Inga Heller sämst om säsongens sista, den svarta hårda snön. Grådammig formar den upp sig till skulpturer längs vägarna, hård som flinta. Det enda roliga med den är att den snart är ett minne blott. Den svarta snön ersätts av blåsippor.
Det finns en myt om att eskimåerna har 400 ord för snö. Det är inte sant, men fler än i andra språk finns det förstås. Konstigt vore det annars. Snöord handlar ofta om var snön finns. (Läser hon i tidskriften Äventyr.)
Aput är snö på marken.
Quanu är snö som faller.
Ridne är snö på träden.
I boken ”Åländska ord till vardags och finbärs” av Ralf Svenblad hittar man några hemtama varianter på temat snö.
Nederstegot är när man trampar ner i snön när skaren inte bär.
Skara är skare.
Morgonfrossa (mårånfråsa) är morgonskare som frusit till under natten så den bär på morgonen.
Måda är att mula, gnida någon med snö i ansiktet.
Fästfört är det när det är så kallt att det inte är halt.
Klinghalt betyder ishalt.
Käringhalka då är det också riktigt halt.
Isskäl är isflak eller isstycke.
Kallar, iskallar eller landkallar, är band av is som ligger kvar längst fram på våren utmed stränderna.
Skumpar är gupp i skidbackarna, men också ett byggt farthinder.
Sedan har vi de vanligasnöorden; nysnö, blötsnö, kramsnö, kornsnö, snöfall, drivsnö, snöstorm, frost, rimfrost, snöflinga, lapphandske eller lappvante, fusksnö, snöby, snödrivor, snömassor, snötäcke och snökanon. Och dessutom snö som slang för kokain.
Så den som ska hålla reda på alla ord som används för snö och is här på holmen blir nog inga göranslös för fem penni heller. Tur att blåsipporna är på G.
