Stora glasögon
En slapp tisdagskväll på en halvtrendig bar i centrala Helsingfors dyker de upp från ingenstans. Jag hajar till, men låter dem passera utan vidare eftertanke. Några dagar senare ser jag dem igen, springande över gatan. De sitter på en ung, trendig näsa. En sådan där näsa som alltid är steget före. En näsa som vågade posera i hypertajta jeans, medan vi andra fortfarande gick i bootcut. En näsa man i hemlighet ser upp till.
Osäkerheten kommer smygande. Kan det vara en tillfällighet? Eller har jag bevittnat ett litet, litet groende trendfrö?
Tanken att glasögon plötsligt skulle börja växa känns omskakande. Det går liksom emot allt vår generation lärt sig att tro på. I alla fall gällande glasögon. För glasögonen har, i vår värld, alltid blivit mindre. År efter år. Bågtjockleken har visserligen varierat en del, men utvecklingsriktningen har varit entydig. Och alla har följt den. Visserligen i någon olika takt, men ändå – till och med bingolottotanterna har varit med.
Vår spontana reaktion när vi tittar på julbilderna från -87 är därmed inte hur välproportionerlig granen var eller hur gott glöggen såg ut att smaka. Nej, vår spontana reaktion är ”oj, vilka stora glasögonen vi hade”.
Små glasögon har representerat modernitet. De har varit vigda för de medvetna. Stora glasögonen har varit allt det andra, det förgångna.
Nu kan allt det här kastas omkull.
Egentligen borde vi ju har fattat att den här dagen skulle komma till slut. Det finns trots allt en gräns för hur små glasögon kan bli innan de förlorar sin praktiska funktion. Vi borde ju ha fattat att rastlösa trendnissar aldrig skulle nöja sig med att ha lika stora glasögon som gubben i korvkiosken. De behöver någonstans att ta vägen. De behöver en utveckling.
Vi borde ju också ha fattat att se de senaste somrarnas gigantiska solglasögonmode som en illavarslande trend.
Men vi gjorde ju inte det. Vi antog bara att det skulle fortsätta. Utan att vidare fundera på saken.
Det blir ofta så. I det ack så flyktiga nuet är det svårt att få någon ordentlig bild av vartåt utvecklingen egentligen är på väg. Då är det lätt att ta den rådande utvecklingen för givet. Man tar sig inte tid att stanna upp och fundera över om utvecklingen verkligen är rimlig, för att inte säga hållbar.
Nåja, stora glasögon lär vi väl kunna leva med. Vi har ju klarat av det förut. Men det kan finnas andra utvecklingsväxlingar som blir svårare att anpassa sig till.
JENS FINNÄS
