Spyorna vid Aura å
Tänk dig att du sitter med familjen på von Knorring och äter middag. Sommarkvällen är vacker och varm och fönstren står öppna mot kajen.
På kajen utanför fönstret sitter ett gäng lindrigt sagt överförfriskade medelålders män med öllådor som töms i rask takt.
En av männen vinglar betänkligt där han sitter i solskenet. Plötsligt börjar han ulka, så vänder han sig åt sidan och spyr.
Det är ingen liten kaskad som kommer. Han spyr på sig själv och på marken. Lukten sprider sig till familjen som sitter och äter sin fina restaurangmat ett par meter ifrån.
Mannen faller ihop och somnar. Hans kompisar, skränande och svärande, plockar ihop resten av ölburkarna och drar vidare.
Jo, det här har jag varit med om på riktigt vid stranden av Aura å i Åbo där restaurangbåtarna ligger tätt.
Jag har tillsammans med familjen åsett detta skådespel ett par meter från middagsbordet.
Och jag försökte verkligen slippa. Jag frågade servitören om det inte gick att be det störande sällskapet att flytta på sig men han slog bara ut med händerna: Beklagar, kajen är inte vårt serveringsområde och vi kan inget göra eftersom det inte är förbjudet att dricka alkohol på allmänna platser.
Jaha.
Det här har jag tänkt på nu när politiker vill tillåta alkoholförtäring i parker och på gator och torg i Mariehamn.
Tanken är kanhända god, att man ska få sippa lite vin en sommarkväll eller skåla i skumvin vid nyår. Men den är inte så lite naiv.
Man behöver faktiskt inte sippa vin eller pimpla öl överallt. Man kan freda vissa miljöer där alla ska röra sig, barn och vuxna, och inte bidra till den otrygghet som alkoholförtäring innebär för omgivningen, inte minst för barn och unga.
Och förresten: När Mariehamns stad började fira in nyåret på Torget var det ingen som hade skumvin med sig vad jag kommer ihåg. När man nu ser de ofantligt många tömda skumvinsflaskorna efter avslutat fyrverkeri förundras man.
Hur blev det så här? Är det verkligen nödvändigt att dricka alkohol hela tiden och jämt?
