Spillkråkan – en ångvissla
Nu borde man vara vaken och ute i naturen dygnen runt, suckar Inga Heller, i denna mest hänförande och genomhärliga årstid.
Om man nu inte hinner till Herrön, Höckböle, Prästgårdsnäset, Järsö, Nåtö, Ramsholmen eller ens till Tullarns äng, då kan man ställa sig på Mariebads parkering och lyssna på näktergalen från buskagen i väst. Den fågelns läte liknar ingenting annat.
Ska man under sin livstid ha en chans att lära sig flera fåglars sång så gäller det att ha minnesregler, allra helst ska sången bilda ordramsor.
Här ges råd. Det är fågelkännaren Erik Rosenberg, 1902-1971, som skrivit ner de här liknelserna. Rosenberg har kallas ”den svenska fältornitologins fader” och mer än någon annan har han bidragit till att popularisera ”fågelskådandet” – han sägs vara upphovet till just detta ord – och sprida kännedom om fåglarna och deras liv.
Talgoxe – ”ti-tyy, ti-tyy”. (Förr var de trestaviga och lät ti-ti-tyy. Fågeln har anpassat sig till en alltmer bullrig miljö.)
Gulsparv – ”Give me some bread, but no cheese.” Gulsparven räknar till sju och betonar sjuan.
Rosenfink – ”Pleasent to meet you.”
Bofink – ”Si, si, si, si, ja ä, bolsjevik.” (i dur).
Lövsångare – ”Si, si, si, si, ja, är från Moskva.” (i moll).
Ringduva – ”Ring nu då, nångång”.
Turkduva – ”Ring nångång”.
Skogsduva – ”Ring då”.
Stare – Låter som en gnisslande grind.
Flodsångare – En symaskin.
Gräshoppssångaren – En elektrisk ringklocka utan kläpp.
Spillkråka – En ångvissla.
Grönsångaren – Låter som ett snurrande mynt på en bricka.
Trädgårdssångaren – En porlande vårbäck.
Sothöna – Låter som när man slår ihop två tomma buteljer.
Rördrom – Som när man blåser i en tombutelj.
Tordmule – En knarrande dörr.
Dvärgbeckasin – En galopperande häst.
Kentsk tärna – Låter som när tandläkaren trycker fyllning i en tand.
