Sova gott
Jag sover gott.
Jag tycker om nätter, jag tycker om att sova men jag tycker också om att vakna och
lyssna på stormar eller mistlurar och att se på klockan och tänka ah, jag får sova fyra timmar till.
Jo, visst vaknar jag under natten, ofta, men då ler jag lite, vänder mig och somnar om.
Jag är bra på att sova.
Så är det inte med alla. Det har jag förstått. En bekant behöver värmefilt, brusreducerande öronproppar, valsång och sovmask. En annan bekant berättar hur hon brukar väcka sin man och tvinga honom att berätta om alla bilar han ägt. Det är tillräckligt sövande för att hon ska kunna somna om.
En tredje bekant frågar varje morgon med oro och ångest i rösten ”har du fått sova något?”.
Ja, svarar jag. Alltid.
Jag tror att god sömn är något man skolas in i, en kultur man lär sig – eller inte.
Min man som kommer från en betydligt mer sömnorolig släkt rusar ibland in till våra barn på kvällen ”Nu måste ni sova! Klockan är mycket, ni blir trötta imorgon!”.
Sömn förknippas
i hans värld med måsten och ett hot.
Jag låter barnen ligga och läsa hur länge som helst. ”Har ni det skönt?” frågar jag ibland då jag gör förbi. ”Läser du något bra?”
Sängen blir en plats för njutning och avkoppling.
I min släkt frågar vi inte ens ”har du sovit gott?”. Istället frågar vi varandra ”har natten varit god?”
Tack vare att natten inte i första hand förknippas med sömntvång sover vi utmärkt.
Ofta löser jag problem på nätterna. Jag är
avslappnad och loj, tankarna flyter fritt och utan avbrott. Jag tänker på ditt och jag tänker på datt och passar på att vara snäll mot mig själv. Ja, det blev ju inte så bra det där, men imorgon kan jag göra det bra igen.
Att sova med öppet fönster på sommaren är det bästa, då hör man världen vakna utanför. Getingarna vaknar vid sextiden, skatorna
bygger bon och någon kör förbi. Undrar vart hen ska?
Stormar är också fina att tänka till, och riktigt kraftiga regn. Om det åskar måste jag stiga upp och jubla.
Det är en konst, jag förstår det. Och det kräver livslång övning och goda förebilder (tack pappa!), men sömn är faktiskt den bästa gåva man kan få.
Också under den period jag var sjukskriven för utmattningsdepression sov jag mycket. ”Bra” sa min terapeut. ”Då får din hjärna vila ibland åtminstone”.
Jag tänker inte alls ge råd och tips. Nätter är något man måste upptäcka på egen hand.
