Sött och salt
I veckan fylldes mitt facebookflöde av ett delat klipp från TV4 Nyhetsmorgon. I klippet berättade en personlig tränare hur han testat att äta lika mycket socker som sina barn i en vecka och sedan dokumenterat allt i en film som heter Fikastunden. För att översätta mängden socker på rätt sätt hade han multiplicerat allt sött som ett barn äter med 2,5. En bulle och en kaka vid fikat blev därför tre kakor och två bullar och så vidare. Med i morgonsoffan satt en vetenskapsjournalist (som jag efter lite efterforskningar upptäckte tillhör den mest raljanta delen av LCHF-rörelsen) som skulle utbilda oss tittare om hur farligt det är med socker. Alla kommer drabbas av fettlever, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och ond bråd död om vi inte lägger av med detta frosseri av söta livsmedel var budskapet.
De som delat detta klipp på sina sociala medier var inte sena att hänga på och förfasades över ”giftet som vi trycker i våra barn dagligen”. I kommentarsfälten kunde man läsa långa utläggningar om hur barn i dag äter enormt mycket mer mängder socker i dag än förr och att de får alldeles för dåliga alternativ på dagis. Något som är helt felaktigt. Enligt mina erfarenheter är det nämligen tvärtom.
Att barn inte ska äta för mycket socker är långt ifrån ett nytt råd. Redan när jag gick på dagis var detta under diskussion. Mitt barn får inget tillsatt vitt socker på dagis alls. Maten som barnen får i skolan och på dagis är noga kontrollerad av dietister som ser till att barnen får alla näringsämnen de behöver.
Föräldrar är i dag mycket mer medvetna om hur socker påverkar hälsan och jag måste säga att majoriteten av de föräldrar jag känner är väldigt strikta med godsaker till barnen. Något jag i stället förvånas över är hur lite man pratar om det andra ”vita giftet”. Nämligen salt.
Den genomsnittliga finländaren konsumerar dubbelt så mycket salt mot vad som är hälsosamt. Trots det är saltfrågan bara något som tas upp så länge man har barn under ett år. Rekommendationen är att hålla saltnivån så låg som möjligt så länge det bara går eftersom överkonsumtion av salt kan leda till högt blodtryck, njurskador, hjärt- och kärlsjukomar med mera. Barn som konsumerar mycket salt får nästan genast högre blodtryck än vad som är normalt.
Men saltet får inget diskussionsutrymme. En kontroversiell gissning från min sida är att det beror på att salt inte är kopplat till övervikt på samma sätt som socker. Man blir inte tjock av salt, därför ses det inte som ett problem. Men barn som äter för mycket av det löper också risk för att utveckla allvarliga sjukdomar. Därför borde vi prata mer om just barn och salt.
