DELA

Sommaren är död

Jag har gett upp. Nu får det vara slut. Nu tänker jag sluta stå och se på när mitt odödliga hopp gång på gång fladdrar till liv innan det krossas, trampas på, körs över och kantstöts.

Nu ger jag upp hoppet om en sommar 2015. Nu får det vara oktoberväder bäst det vill, för jag tänker inte hoppas mer. Nu tänker jag sluta bry mig om att regnet slår så hårt mot Nyans plåttak att jag inte hör vad personen på andra sidan luren säger.

Nu tänker jag sluta sucka högt när Annica Lindström konstaterar att det var tur att man inte jobbade allt för mycket inför Beach2015. Nu tänker jag sluta gråta inombords när det är så mörkt att Nyans gatlykta tänds mitt på dagen.

För jag tänker sticka till Portugal.

Inte nu på en gång då, men så fort jag jobbat min sista dag. Tänker inte sommaren komma till mig i år, kommer jag till den. Så sommar, jag bryr mig inte om att du är död. I’m gonna hunt you down. Jag ska ha en sommar, om jag så måste åka till Lissabon för att hitta den.

Helst hade jag ju såklart velat ha en sommar på hemmaplan, men det tänker jag ju som sagt inte tänka på.

Där borta i solen och värmen tänker jag ta igen varenda liten solsekund jag missat. Jag ska packa med alla sommarklänningar jag äger. Jag ska lacka naglarna i skrikiga färger, klippa håret, pressa på stranden och promenera barfota.

Jag ska vara utomhus så många timmar om dygnet jag bara kan. Jag ska ta mig till Europas västligaste punkt och jag ska utforska varenda kulle i hela Lissabon (det ska tydligen inte råda någon brist på dem). Jag ska bada i havet, få skrubbsår på knäna, bo på ett billigt hotell och njuta av varje sekund. Ingen sommar ska få undslippa mig.

Suck on that, döda åländska skitsommar.