Som liten ville jag bli piga
När jag var ungefär sex, sju år så var min största dröm att få bli piga. Jag gick omkring med huckle på huvudet och ett ämbar i handen och gick runt på åkrarna och sjöng. Jag trivdes med att leka själv.
Jag vill minnas att jag lekte att jag hade stor bondgård där jag lagade svinstior, ladugårdar, fäx med mera. Där hade jag mina låtsasdjur. Hemma på gården hade vi ju lite djur också, men aldrig den stora bondgården som jag drömde om, med massor av djur.
När jag hade kompisar hos mej så ville jag alltid att vi skulle leka bondgård. Det hette så, ”leka bondgård”, det var det bästa jag visste. Jag tyckte om att vara hos min bästis Madde som hade en ladugård där vi alltid lekte. Vi brukade klä ut oss i gamla kläder och låtsas att vi var pigor.
Vi kunde gå omkring på åkrarna dra tunga kärror och plocka gammal potatis. Vi fantiserade om hur man gjorde förr. Vi levde i ett konstant 1900-tal. Att ligga uppe på höskullan i höet och dra in den underbara doften, ligga där bredvid Madde och prata om pojkar var underbart.
Jag minns när min kusin Rosanna var hos mej och lekte, jag ville att vi skulle leka bondgård och hon ville ofta leka något helt annat, typ att vi skulle leka i växthuset och låtsas att vi hade en blomaffär, inte så kul tyckte jag. Men då brukade vi dela upp lekarna så att vi låtsades att vi var syskon och att hon hade en blomaffär och jag hade en bondgård, och så lekte vi så.
Bara jag fick ha ett huckle på huvudet och ett ämbar i handen och låtsas att jag hade massa djur så var jag nöjd. Då var alla lekar roliga.
Jag har växt upp på landet, ute i Saltvik nära sjön. Som liten flicka hade jag så som många andra småflickor drömmar om att få ha en egen häst. Jag brukade skriva snälla dikter till mamma och pappa och lägga dom på deras kuddar. Där stod det hur tacksam jag skulle vara om jag skulle få ha en sommarhäst.
Jag bad varje kväll till Gud och hoppades på att jag skulle få hjälp. Men ingen sommarhäst jag fick. Istället fick jag två stycken får. Ehm, detta var när jag var ungefär åtta år gammal.
Nåja, jag var nöjd med två får. Jag var med dom varje dag. På morgonen sprang jag ut till dom direkt när jag vaknade, jag borstade dom med min ryktborstar som jag hade sparat till min sommarhäst. På kvällarna la ja mej ner me dom, dom la sej alltid nära mej, när jag ställde mej upp så ställde dom sig upp, när jag började springa började dom springa.
Till sist var dom så tama så att dom börja rymma. Dom sökte upp mej, dom försökte höra min röst och sprang alltid dit där dom hörde att jag var. På somrarna har vi nästan alltid dörren öppen in till huset, dom var till och med in där, in i huset och sökte efter mej.
Snacka om desperata får. Dom pressade sig igenom stängslet, allt för att komma till mej. Till sist var dom så jobbiga så jag orkade inte ha dom mer. Då lämnade vi tillbaka dom.
Efter det ha jag haft, sköthästar, sommarhästar, foderhästar och andra djur, och drömmer än i dag om att få bli storbonde.
På 1900-talet.
