DELA

Snuddande nära sorglig statistik

Efter varje midsommar ges det ut statistik över hur många personer som drunknat. Man skakar lite på huvudet och undrar vad i all världen folk tänker med som ger sig ut berusade i små båtar.

Jag var väldigt nära det svaret på midsommarafton. Helgen tillbringade jag med mina barn hos en väninna i skärgården i Pernå. Det var vid halv ett på natten och midsommarbrasan vid strandkanten hade inte brunnit ut. Jag och min väninna vakade över elden och vårt sovande sällskap i olika stugor. I sällskapet ingick ytterligare en kvinna i åldern 40 , en 103-årig dam, en tonåring och fyra barn i åldern 11 år och neråt. Plötsligt hör vi genom vassen ett konstigt knirkande ljud. Snart hörs också röster. Vi funderar över vad ljud hörs bra över vatten tills vi förstår att båten och rösterna kommer från simstranden nedanför bastubyggnaden. I den byggnaden sover mina tre barn.

Raskt
springer jag till stranden och möts av fem mörkklädda överförfriskade ungdomar. De har lyckats välta sin roddbåt precis när de skulle ta i land på stranden. Den lilla båten är vattenfylld, ölburkar, vinboxar och ett öskar flyter omkring.
Det visar sig vara grannarna över sundet som ska hämta en jacka som de glömde när de våldgästade min väninnas kräftskiva förra sommaren. Och det kändes som en bra idé för fem personer att göra det på midsommarafton i en liten liten roddbåt.

En flicka
var genomdränkt upp till midjan, de andra hade olika grader av blöthet. Båten drogs upp på land och vändes upp och ner. Det ojades och vojades över några öppna ölburkar som tagit in saltvatten. Ingen brydde sig om att jag flera gånger sade att det var väl tur att båten inte välte mitt ute i sundet. Hur skulle det gått med ungdomarna som var påbyltade med tjocka tröjor, långa kappor och tunga stövlar, men inga flytvästar? Vi hade ingen båt i vattnet för någon räddningsexpedition.

Efter
en stunds värmning vid brasan bar färden tillbaka. Båten var så bred att två personer just och just kunde sitta i bredd. När ungdomarna satte sig i båten blev det inte många centimetrar mellan vattnet och relingen.
Årorna satt i fören och båten hopades fram, det vill säga, roddes i den riktning roddaren är vänd.
Det var inte med lätta hjärtan vi skuffade ut den ranka båten från stranden och åsåg eländet när ungdomarna skulle ro tillbaka till sin stuga på andra sidan sundet.

Vi följde
båten med blicken tills den försvann bakom vassen på andra sidan. Den här gången lurade fem våghalsiga ungdomar midsommarens drunkningsstatisktik. Men nu börjar jag förstå hur goda idéer snabbt kan bli dåliga.

Nina Smeds