Snösmältning
Vackra vårmorgnar, som den i går, tänker jag på Tony.
När jag kommer ungefär till Club Marin på väg norrut mot Dalbo, ser soldiset över Slemmern, skir grönska och allt annat som hör våren till, då dyker han upp. Vi var arbetskamrater länge. Han är död nu, men det är inte så jag minns honom. Utan det är hur vi stod i köket på Nyan och väntade på att morgonkaffet skulle bryggas färdigt. Och vi njöt av utsikten genom grönskan ner mot Slemmern.
I några år nu har jag försökt lista ut vad det är för mekanism som får just det minnet att dyka upp när morgonen är som vackrast och jag är på väg på jobb, utan resultat. Men jag tror inte att han har någonting emot det.
Sen fick jag annat att tänka på.
I flera veckor har jag funderat på att man borde ordna en tippning om när snön i högarna norr om hotell- och restaurangskolan smälter. När snön forslades dit i vintras från gator, trottoarer, parkeringar och andra ställen där den var i vägen, så tänkte jag inte så mycket på det.
När det sedan började skymta bar mark längs östra utfarten fanns snöhögarna där som mäktiga kullar. Ju mer bar marken blev, desto mörkare blev högarna. Efter hand som snön avdunstade kom det fram sand och gräs, så till slut såg högarna verkligen ut som kullar, kullar där grönskan ännu inte hade tagit fart.
Och jag insåg att här hade vi en modern version av gamla tidens isstackar, där man förvarade is under sågspån en hel sommar. Isen behövdes för att hålla mjölkkannorna kalla, ifall någon har glömt. Eller inte var med då.
Men nu är det för sent.
I går morse låg snöhögarna omkullvälta. Kan man säga så? De var i vilket fall som helst skuffade, rullade från platsen så att snön lyste vit, den snö som hade legat mot marken. Och marken, där snön hade legat, lyste svart och frusen. Så nu smälter snön snabbt, när den är blottad för sol och värme.
Det gör väl ingenting, men visst hade det varit intressant att ordna snöbollskrig på midsommarafton!
Från fallna snödrivor till sammanfogat kött. Tänk att EU-parlamentet gjorde det! Förbjöd köttklister.
När allt skall vara så storskaligt numera och det enda som gäller är filé så vågade jag inte hoppas på att EU-parlamentarikerna skulle begripa bättre än så. Bättre än kommissionen.
Så om vi i framtiden blir påprackade hopklistrat kött, som ser ut som och kostar som filé, så är det olagligt.
Om det ser ut som, fungerar som och smakar som filé, men kostar bara en tiondedel, så är det fortfarande olagligt. Men då är jag mer beredd att ha överseende. Tror jag åtminstone.
Harriet Tuominen
