Snälla läsare, säg emot!
I förra veckan var det någon på nätet som kommenterade min ledare om näthatet, och påstod att jag skrivit samma sak åtminstone en gång förut.
Hoppsan, tänkte jag, det var då ingen uppmärksam läsare.
Under 15 år av ledarskrivande har jag garanterat upprepat mig mer än så. Jag tror inte det finns ett enda ämne jag skriver om som jag inte på något sätt berört tidigare. Jag upprepar mig, jag har kära ämnen jag återkommer till, och jag hoppas dessutom innerligen att jag åtminstone några gånger motsagt mig själv.
Det sistnämnda eftersom jag vet att det finns frågor där jag, som levande och tänkande människor ska, har ändrat åsikt.
Vad menar hon, kanske vän av ordning säger, med något uppbragt i rösten. Ska hon inte företräda Nya Ålands linje, så som den står inristad i stentavlorna som förvarar djupt under tidningshuset?
Nä.
Det funkar inte så.
Nya Ålands linje, det är att vara kritiskt granskande, att stå upp för Ålands självstyrelse och det svenska språket.
Mycket mer detaljerat än så är det faktiskt inte, och Nyans styrelse har i sin vishet förtroende för sina ledarskribenter och chefredaktörer att göra sitt jobb utgående från dessa ramar.
Att skriva ledare, det är inte att nedteckna sanningar. Det är att driva debatt. Att ställa frågor, kritisera, provocera, peta och rota. Inte sällan att peka finger, för att se om någon pekar tillbaka.
Det är att beväpna alla tänkbara motståndare med mothugg, att blotta bröstet med all sin okunskap och alla sina halvfärdiga tankar, att vingla ut på plankan och bli ruskad ner till hajarna.
Det är, med andra ord, roligt, spännande och utmanande, och man vet aldrig vad man har att vänta.
Så ska det vara när man sticker ut hakan, och jag klagar inte. De enda gånger man kan bli lite trött på det hela, är när motargumenten inte börjar med (typ) ”Du har fel därför att…” utan ”Du är dum, okunnig, enfaldig, sosse, ful, eller har kommit i klimakteriet, därför har du fel.”
Sådana argument är tråkiga inte bara för att de är kränkande, utan för att debatten då faller död ner, platt som en pannkaka.
Jag menar, vad ska man svara den som skriver att man inget vet och inget förstår och att man borde gömma sig under en sten med sina dumheter?
Jag kan ju inte gärna fråga: Vilken sten?
Bästa meddebattörer. Ge mig mer att tugga på. Säg emot. Förklara. Undervisa. Säg vad du tycker, inte vad jag är.
