Smått, gott och vår
Äntligen är det vår! Fåglarna är så glada, som om de skulle ha väntat hela vintern på att få kvittra lite. Förutom det så smälter äntligen den där snön som man gått och önskat ska försvinna i ett bra tag. Man blir så glad och bubblar kanske till och med lite inombords.
Helst så kunde snön ha blivit bortkörd för någon månad sedan – till någon som behöver den mer än vi…
Det är inte på något sätt särskilt roligt med slask. Det första man tänker på morgonen är ju inte direkt att det ska bli kul att plaska omkring i vattenpölar som finns i princip överallt just nu. Kanske om man tycker om att simma då. Men i alla fall, trots det så gör våren så att man blir sådär härligt pigg och börjar tänka i nya banor.
Man funderar på vad man ska hitta på för projekt under sommaren och hur man ska få tid att lata sig lite också.
Den här vintern har varit rätt så lång i jämfört med tidigare år. Det kändes nästan lite som en befrielse när våren kom. För mig har vintern ändå gått förvånansvärt snabbt. Det känns som det alldeles nyligen var i början av mars. Jag kommer knappt hinna blinka innan jag står i kyrkan på skolavslutningen och tar emot mitt avgångsbetyg.
Fast hela 9:an är rätt så händelserik, men också väldigt rolig med prao, projektvecka, besök vid olika skolor och så vidare, så det kanske inte är så konstigt att tiden går så snabbt.
Ändå hinner man bli vårtrött och vara lite som en zombie emellanåt. Då känns hjärnan så geggig och trögtänkt att man helst bara vill sitta ner och koppla bort. Men kombinera inte vårtrötthet med förvirring, det kanske inte blir det bästa resultatet. I torsdags lyckades jag till exempel med att glömma att säga till Dagens ålänning att hon förutom att bli intervjuad också skulle få hälsa till någon. Det ordnade sig, som tur var.
Jag hade redan hunnit gå därifrån när jag kom på det, men eftersom hon jobbade i en butik så var det inga problem för mig att hitta henne igen.
En tur med stadsbussen i Mariehamn är aldrig helt fel. Tänk vad liten vår lilla stad egentligen är. Den går att köra igenom på någon minut. Kanske inte så stor som de flesta städer men ändå på något särskilt sätt hemtrevlig och till och med kanske lite mysig.
När man sitter där på stadsbussen och åker omkring ett litet extravarv i så blir man plötsligt lite avundsjuk. I Mariehamn finns det inte så mycket snö kvar, knappt någon is och på vissa ställen blommar till och med en blomma eller två. På gården hemma hos mig i Eckerö finns det fortfarande snö, is på viken, lite till snö och dessutom knappt en enda pytteliten rar blomma. Så är det. Världen är lite orättvis. Men i början av vintern får vi ju snö hemma hos mig lite senare, man får trösta sig med det.
Allt jämnar visst ut sig med tiden.
