Slut på fotbollsfesten
Var det någon annan än jag som hickade till vid biljettluckan när IFK hade hemmapremiär i ligan i söndags?
14 euro för enkelbiljett, 24 euro för familjebiljett. Ingen billig historia längre att se fotboll live.
För mig är smärtgränsen nära – även om det oftast inte är jag som betalar för familjebiljetten när jag går på match tillsammans med maken. Men pengarna går ju från samma hushåll i alla fall.
14 euro, eller 28 euro för två kompisar, är mycket pengar att lägga på två timmar underhållning. Dessutom vet man inte på förhand vilken klass det blir på underhållningen. På ligapremiären började publiken gå hem redan en kvart före slutet.
Kanske min kollega träffar mitt i prick när han säger så här: I början var biljettpriset lågt och vi såg amatörer spela som proffs. I dag är biljettpriset högt och vi ser proffs spela som amatörer.
En premiärpublik på bara 1.500 personer. Ett håglöst lag som inte fick något att stämma (med undantag av unga, pigga Petteri Forsell som visade att han kan lägga farliga hörnor från båda hållen och dessutom presterar giftiga frisparkar). En lika håglös klack. Ingen feststämning, ingen konfetti.
Det är nu agnarna kommer att sållas från vetet. Det är nu många, som liksom jag tyckt att det varit värt pengarna att gå och se fotboll, inte kommer längre. 1.500 kan sjunka till 1.000. Och då minskar också intäkterna.
Visst, det är dyrt med ett lag i ligan. Proffsspelarna ska ha lön, tränarstaben jobbar inte gratis, resorna kostar.
Men klubben måste värna om publiken om man vill ha den kvar. Publiken väljer själv om den kommer på match. Om priset känns överkomligt kommer fler, om det upplevs för dyrt kommer färre. I slutändan kan det vara till nackdel att höja biljettpriset.
Och jo, visst vet jag att en hel del journalister – dock långt ifrån alla – inte betalar ett korvöre för att gå på match. Man visar presskortet och går gratis även om man varken ska skriva om matchen eller fotografera.
Det gör inte jag. Jag betalar själv (eller maken). Jag tycker inte att en journalist ska ha förmåner som inte andra människor har.
Och om nu klubben vill ge mig ett gratis säsongkort för att få tyst på mig så säger jag redan nu nej tack.
När jag nu en gång muttrar om pengar ska jag passa på och ta upp en annan sak. Jag är mäkta förgrymmad över bankernas rättighet att använda mina och alla andras pengar i tre dagar efter att man betalat en räkning eller fört över pengar till utlandet.
I vår elektroniska värld går det fort som ett ögonblink att girera pengar utomlands, men för att få banken att göra det kostar det över 30 euro per gång.
Och detta godtar vi utan att protestera. Vi är flata så det förslår, vi konsumenter.
