Skvaller västerifrån
En professor har nyligen ansett att Nya Åland borde röstats ut på grund av låg nivå på nyhetsmaterialet. Vi hade gett för mycket utrymme åt att en Robinsonvinnare har sökt tjänsten som stadsdirektör.
För den som inte vet kan avslöjas att Robinson var den första rösta ut-såpan i svensk tv. Den som överlevde till slutet vann en massa pengar. Och blev omåttligt omskriven i svenska tidningar. Och det utan att visa upp några som helst kvalifikationer som stadsdirektör i Mariehamn.
Men nu var det ju inte medierna i Sverige professorn hade granskat. (För att inte tala om motsvarigheterna i riket, som håller skyskrapsnivå räknat i källarvåningar.)
I vilket fall som helst skall jag nu bidra till skvallernivån i Nyan och rapportera att Mona Sahlin har slutat röka. Det skedde visst för ett bra tag sen nu, men en nyhet är en nyhet när man får höra den.
Det var på en tillställning i Stockholm som hon och maken kom ihåg hur de under årens lopp har sökt sig till olika prång, balkonger och trappor för att röka. När vi lämnade tillställningen hade vi sällskap ner i hissen med några andra av gästerna. Men de var inte på väg hem. De slog sig ner på en bänk utanför för att röka.
Vi promenerade så att maken skulle hinna med en pipa innan vi kom till hotellet. För hotellet var rökfritt. Liksom, självfallet, restaurangen där vi åt en mycket delikat middag med goda vänner. Liksom taxin hem tillbaka till hotellet.
Väl där stannade maken utanför i regnet (under tälttak) för en kvällspipa och deklarerade att han framöver tänker rikta in sitt resande på Afrika och Östeuropa. Varför inte, om jag kan följa med så.
Men det som egentligen fångade mitt intresse var Kungsträdgården, till bristningsgränsen fylld av tält. Så kan man väl inte behandla en park, tyckte jag som har levt i tron att trädgårdar/ parker är gröna oaser i storstäderna. Den här var mest vit.
Förklaringen fick jag när jag kom på jobb i går och började städa upp tre veckors e-post. Det handlade om att smaka på Stockholm. Man kunde välja mellan 200 rätter från 30 olika restauranger, bland annat. Provsmaka viner, göra sin egen löpsedel (där handlar det nog om smak av ett annat slag) och allt möjligt annat i flera dagar.
Man skulle kanske ha vikt in, men man hade inte tid.
Å andra sidan är det inte för sent att ta färjan över. Men jag tror jag väntar ett tag. För i likhet med andra härifrån passade jag på att handla litet, en ordentlig bit pecorino och en bit vällagrad parmesan. Det skulle vara bortslösad tid att åka tillbaka innan osten är slut.
Och professorn ovan måste få en chans att smälta skvallret innan det levereras nytt. För egen del var jag lätt imponerad av att hemma på Nyan få veta vad som hände i Stockholm när jag passerade. Låg nivå?
