Seger över en mus
Även om vi häromkvällen i ett litet sällskap pratade om hur många möss våra vänner hade fångat i sin stuga i Stockholms skärgård så skall det här handla om en annan sorts mus. Den jag har på jobbet.
En tid nu har den varit trög, ville inte flytta markören som jag ville och sådant tär på relationen. Så i fredags grep jag skruvmejseln för att öppna eländet, putsa kulan och få fart på den. (Jag har sett Ulf Weman göra så med lyckat resultat.)
Att öppna musen var inte speciellt komplicerat när jag väl hade letat rätt på en tillräckligt smal mejsel. Och så var det bara att plocka ut kulan och putsa den. Samt blåsa bort några års ansamlat damm inne i dosan.
Det var då jag såg den, den lilla fjädern.
Den hade inte legat på bordet innan jag öppnade musen. Alltså måste den ha trillat ut. Men varifrån? Det var första gången jag såg en datormus på insidan, så … Vem skulle jag fråga? Skulle jag fråga?
Var kan en liten fjäder med två små vingar passa in? Det gällde att inte pilla för mycket på fel ställen, för då var risken stor att något gick sönder mer definitivt.
Till slut såg jag att hjulet, det som sticker upp på utsidan och som jag aldrig använder, faktiskt hade rum för en liten fjäder på sin axel. Men hur göra med vingarna?
Först trädde jag på fjädern bakfram, så vingarna passade inte alls. Men sen, rättvänd, började det likna nånting. Men vad det var petigt!
Så satt fjädern där, förhoppningsvis på rätt plats. Det var i alla fall den enda jag kunde lista ut.
På med locket, fast med skruven.
Locket passade inte.
Hur jag än försökte med vänliga uppmaningar och milt våld så ville det inte lägga sig på plats. Skulle jag trots allt vara tvungen att be om hjälp av någon ungdom, som med ett lätt överlägset (men vänligt) leende skulle titta på manicken och bums skulle allt ligga där det hörde hemma.
Då, precis då låg locket där det skulle! Tack, teknikens lilla gudinna.
Sen var det bara att plugga i musen och konstatera att den fungerade bättre än någonsin tidigare.
Men tangentbordet var stumt. Tangentbordet som jag inte ens hade rört.
Det första man kontrollerar är om kontakten sitter i … vilket den inte gjorde. I mina försök att få loss musen utan att krypa upp på skrivbordet så hade jag dragit fram datorn och då hade tydligen något hänt, det vill säga kontakten hade rubbats.
Och det kom jag på alldeles själv!
Nästa gång datorn krånglar och någon ur en senkommen generation tålmodigt förklarar hur tant skall göra för att det inte skall hända på nytt så skall jag le glatt och säga ”men någon nytta skall man väl ha av er ungdomar”.
HARRIET TUOMINEN
