DELA

”Sånt händer bara dig”

Kom i tid till flygplatsen, sägs det. Ja kanske det. Men vad säger ni om att tackla sig fram i säkerhetskontrollen för att gaten stänger om tio minuter? Eller planera att gå hemifrån tio minuter efter flygbussen gått?

Ger det livet spänning eller ger det magsår? Jag tror det ger mig spänning och det ger min mor magsår.

Jag är även en riktig slarvpelle när det kommer till mina prylar. När jag berättade för mina klasskompisar att jag tappat bort mitt bankkort fick jag ett ”IGEN?!” som svar. När jag några dagar senare berättade att något i min sko stört mig, och att jag sedan insett att jag trampat runt på mitt bankkort i en vecka får jag genuina skratt som svar.

Saker försvinner konstant, men de hittar alltid tillbaka. Oftast genom behagligare vägar än ett skoskav.

Passet är en sådan sak som är viktigt att hålla koll på. Det är nog det enda föremålet som tillhör mig som jag aldrig tappat bort. En gång när jag stod i tullen på Agadirs flygplats ”sprängdes” min favoritpenna och det rann bläck ner för armarna och ner på kläderna. Men passet jag höll i klarade sig.

Har mitt pass en skyddsängel? Det har i alla fall inte mina pennor.

På min första praktikdag hos Nya Åland hade jag med mig en trogen penna – trodde jag. När jag gick över Torget tittade jag ner och såg att min högra hand är helt blå. Så när jag kom fram till redaktionen kunde jag inte ta personalen i hand, pinsamt att göra allas händer blå.

Fast det hade varit rätt smart ändå när jag tänker på det såhär i efterhand, då hade jag hållit stenkoll på vem jag hälsat på och inte. Jag hade bara kunnat kolla om de har ”smurfhänder”.

En gång när jag gjort sönder min mobil skulle jag till försäkringsbolaget och anmäla det. Jag hade lämnat mobilen på biltaket och kört iväg. Då berättar försäkringsdamen att denna olycka redan är anmäld för några månader sen. Jag fick skämmas när jag sa att det hade hänt igen.

Ibland önskar jag att jag skulle ha bättre flyt och att min hjärna kunde registrera var jag lägger mina saker. Det är uttröttande att vara just den jag är. Men jag får vara glad över att jag kommer i tid till skolan och arbeten. Och att jag håller koll på saker som faktiskt betyder något.

Skulle jag till exempel missa mitt semesterflyg är det egentligen inte panikens prinskorv, den enda som blir drabbad är jag själv.

Sofi Röjlar (praktikant)