Så svårfixat?
När jag för 30 år sen eller så besökte det som då hette Leningrad ingick ett besök i en brödbutik. Så många andra matbutiker såg jag inte – inte som jag minns – om man inte räknar in beriosjkorna, där de som hade utländsk valuta kunde förse sig.
Men nu var det brödbutiken. Den var full av bröd, hyllor från golv till tak med olika sorter. Bröd var viktigt, fanns det bröd så hade man det bra. Det märktes också på maten som serverades – bredvid varje kuvert fanns en trave brödskivor, fem, sex, sju stycken. De fungerade som något av en symbol för välmående, men det leder in på en helt annan diskussion.
I brödbutiken köade man till disken, för att peka ut vilka bröd man ville ha. Så fick man en lapp och köade till kassan, där man betalade för bröden. Så köade man på nytt till disken för att visa upp kvittot och få ut sitt brödpaket.
Som rationell västerlänning var jag fullständigt fascinerad över systemet. Men brödet var ju viktigt, så det kanske var värt att köa för det tre gånger.
Och så förflyttar vi oss till Åland 2010.
– Det är ju som DDR på 70-talet. Det här måste gå att fixa, utbrast en mer häpen än uppbragt läsare.
– Först går man till sjukhuset, tar en kölapp, väntar och får sitt recept. Så går man till apoteket, tar en kölapp, väntar och får ut sin medicin. Så tar man den med sig, går tillbaka till sjukhuset, tar en kölapp, väntar och får sin spruta.
DDR har jag ingen erfarenhet av. Men visst påminde det hela väldigt mycket om brödbutiken i Leningrad på sovjettiden. Det är alltså den fjärde TBE-sprutan vi pratar om, påfyllnadssprutan som man skall betala själv.
– I Sverige ringer man och bokar tid och så får man sin spruta. Varför går det inte här, undrade han som ringde.
Kanske har det att göra med att vi har privata apotek (i Sverige också, numera?). Kunden måste själv välja vilket apotek som skall gynnas. Om hälsocentralen tar in vaccinet så blir det konkurrens med det privata näringslivet.
Vem hade trott att ett tryggt, kommersiellt system skulle skapa byråkrati à la Sovjet!
En annan sak. Exminister Bengt Häger tog nyligen upp vårjakten. Han ansåg att de osakliga uttalandena i debatten överträffar varandra på ett obehagligt sätt.
Vilken klok karl, tänkte jag, som har reagerat på att de som argumenterar emot jakt på våren kallas för fundamentalistiska talibaner, som är ute för att jävlas med ålänningarna.
Det är en sak att vara dum, men att öppna munnen och undanröja alla tvivel är en annan sak, skrev Häger. Och avsåg?
Ja, inte var det dem som rackar ner på dem som argumenterar mot vårjakten.
Vårjakt och Stornäsgolf, vad mer behövs för att fylla spalterna!
HARRIET TUOMINEN
