Rent hysteriskt
Yes! Jag visste det, jag är inte ensam, vi är bara så förbålt väluppfostrade.
I går ringde en ovanligt förnuftig dam som hade varit med om samma sak som jag på flygfältet i Helsingfors. Och hon var upprörd ännu följande dag.
– Jag har aldrig blivit så förnedrad i hela mitt liv! Hela kvällen var förstörd. Och det är inte säkerhetskontrollen som sådan jag protesterar mot utan sättet. Det var så brutalt, ingen sade någonting, alla bara tittade överlägset.
Man tror inte att man kan reagera så förrän man har varit med om det. Jag lovar.
Fast det var någonting helt annat jag skulle berätta. Jag är förföljd.
Häromdagen, i början av veckan, skrev jag i den här samma spalten inför kvinnodagen. Jag var riktigt inspirerad av hur dåliga dom är, alla vitsar som nervärderar kvinnor. Inte alls roliga. Och detta publicerades på kvinnodagen i onsdags.
Och gissa vad. Någon jäkel hade flyttat kvinnodagen till torsdagen. Så kan man väl inte bära sig åt.
Ett långt liv inom journalistiken har lärt mig att man inte får ge upp för litet. Det blir inte alltid som man hade tänkt.
Så jag kämpade på med en spalt till. Den om flygkontroller. Jag hade frågat alla riksdagskandidater hur de ser på kontrollerna och lyckats få de flesta på min sida. (Sådant styr man med att formulera frågan på rätt sätt).
Jag var nöjd och skrev och hänvisade till kandidaternas svar på annan plats i samma tidning.
Tror ni inte någon överordnad hade tagit beslut om att frågorna inte alls skulle publiceras den dagen. Utan att först titta efter om jag möjligen hade nämnt något här i spalten.
Man börjar undra vad som är på gång.
Och så kom samtalet från Stockholm. En gammal bekant, som hör av sig med tips och frågor då och då.
Han var missnöjd. Ledarsidan i det ex av måndagens Nya Åland som han fick i Stockholm var läslig bara till hälften. Ju längre ner på sidan man kom, dess mindre trycksvärta fanns det kvar. Och det var jag som hade skrivit ledaren.
– Du måste ha fått ett makulaturex i misstag, sade jag, för de tidningar som kommer först ur tryckpressen är väldigt ojämna och slängs.
– Men sidan två i tidningen, som sitter på samma pappersark, är fullt läslig!
Det var han som sade det, men jag tror honom.
– Du är utsatt för sabotage.
Det sade han helt ovetande om att kvinnodagen var på fel dag och att nyhetschefen hade ändrat på i vilken ordning saker och ting skulle in i tidningen.
Och så går folk och beklagar sig över att någon har låtit bli att sätta på nytt kaffe just när de vill ha en mugg. Bagateller!
