DELA

Plus och plusk

Plus eller plusk? Så brukar programledaren Lisa Bergkvist fråga sin panel i Åland24:s program Fredagsfabriken.
Nu tänker jag flytta över plus och plusk – ett fint Joel-ord – till tidningen. Och ettrig som jag är så börjar naturligtvis med plusket, alltså det dåliga. Jävig är jag säkert också eftersom Nya Åland är delägare i tevebolaget Åland24, men efter onsdagskvällen är jag bara så grundligt trött på sakernas tillstånd.
Jag tittar på teve med digibox. Många gånger har det varit svart i rutan när jag velat kolla. på Åland24. Jag har tigit och lidit och sparkat igång vårt gamla analoga tröskverk till källarteve. Där har det inte varit några problem. IP-tv är en annan möjlighet, men det har vi inte.
I tisdags tittade jag på halva Rakt på med Peter Wiklöf. Klockan 19, när programmet skulle börja om från början med nyheterna, blev det svart i rutan. Igen.

I onsdags rågades mitt mått. 19.15 slog jag på lokalkanalen och möttes av tvm.ax testbild och informationen att bolaget sänder onsdag och fredag 19-19.30. En kontroll med bolagets ägare visar att programmet pågick bara 12-13 minuter i onsdags.
Klockan 20 gjorde jag ett nytt försök att se Åland24. Men nej, då snurrade Ålands radios textnotiser i rutan ackompanjerade av en radiointervju som låg under. Enligt programtablån skulle en aktuell makthavare intervjuas i radiostudion.
Först halv nio återkom Åland24.
Min fråga är: Varför pantar tvm.ax och Ålands radio på en och en halv timme under bästa sändningstid flera kvällar i veckan om man nästan inte har något att sända? Vad ger det för signaler till tittarna? Att det inte är någon vits att knappa in kanalen för att mycket av det som visas bara är stillbilder?

Vi som bor i stan har god chans att slippa Ålands radios digitala blandkanal och då kan vi titta på rörliga bilder från Åland 24 vid alla klockslag. Det ser jag verkligen fram emot.
Men på resten av Åland är tittarna hänvisade till blandkanalen på obestämd tid. Därför är det hög tid att produktion och distribution av teveprogram skiljs åt så att tittarna slipper vara beroende av vad ledningen för Ålands radio tycker och bestämmer.
Okej, det var plusket Över till plusset.

Förstås, naturligtvis, självklart – de makalöst fina isarna som bär en skridskoåkare nästan hur långt som helst. Aldrig i mitt liv har jag sett isen så slät och snöfri. Långfärdsskridskoåkarnas skara växer för varje kall natt, för varje kväll med månsken, för varje nytt vittnesmål av stjärnögda åkare.
Det är som trolleri, och ibland tror jag faktiskt att det är det också. Måtte det inte ta slut, måtte jag hinna skrinna i helgen fast jag jobbar.

Annika Orre