Plastparty med goda vänner
På fredag ska jag på tupperware-party. Eller plastparty som jag brukar säga. Sådana tycks frodas i allsköns välmåga fortfarande trots att man numera kan köpa plastbyttor och andra -attiraljer för nästan ingenting nästan var som helst.
Nu kan jag inte påstå att jag har någon oerhört stor erfarenhet av dessa partyn men så många har jag varit på att jag förstår att själva produkterna kanske inte är huvudsaken. Istället är det ett tillfälle att samla ihop goda vänner – företrädesvis kvinnor – och ha en trevlig kväll tillsammans. Rätta mig om jag har fel.
Jag tror helt säkert att plastattiraljerna är bra på många sätt men att enbart utsikten att få köpa en – rätt dyr – burk av plast skulle locka 100 miljoner partygäster årligen (uppgifter från företagets hemsida) tror jag faktiskt inte. De visste vad de gjorde, de som introducerade hempartyförsäljningen på 1940-talet.
I omkring hundra länder i världen håller en miljon konsulenter cirka 12,5 miljoner demonstrationer av just dessa plastprodukter varje år. Företaget har en omsättning på nästan två miljarder dollar och är noterat på New York-börsen. Det är lätt hisnande.
Partyna brukar följa en viss mall. Konsulenten presenterar sig och organiserar någon liten rolig tävling för att bryta isen.
Därefter berättar hon (jag har aldrig träffat på någon manlig konsulent men de finns säkert) om nya produkter eller en ny färg på någon gammal beprövad produkt. Faktauppgifterna får gärna kombineras med en eller annan rolig anekdot. Produkterna går på rundtur till gästerna som får vrida och vända och öppna och stänga de otroligt täta locken. (Jag kan fortfarande varken öppna eller stänga de där man liksom ska trycka på mitten på).
Därefter följer kaffe med tilltugg medan man diskuterar allt mellan himmel och jord och gör sin beställning. Nästan alla beställer något, det blir bara så.
Missförstå mig rätt. Jag gillar verkligen att gå på dessa plastpartyn. Det är en speciellt stämning och trevliga kvinnor i konstellationer man nödvändigtvis inte träffar varje vecka. Alltid lär man också känna någon ny intressant människa. Och så är jag otroligt fascinerad över allt man kan använda burkarna till (även om jag inte gör det själv) och historierna kring dem.
Min favorithistoria härstammar från ett eller annat plastparty på min förra hemort och handlar om en lockförsedd bytta dit en vanlig rund pajform precis ryms. Konsulenten försäkrade att hon inte kunde leva utan just denna bytta: ”Ni vet hur det är när man ska åka till sommarstugan och lägger in pajen i bakluckan. Garanterat kommer mannen och slänger in motorsågen ovanpå”.
Nej, det scenariot vet jag ingenting om och kommer med största sannolikhet heller aldrig att få uppleva. Men jag älskar historien och vad den berättar om hela plastpartygrejen.
