DELA
Foto: Porträtt Kiki Alberius-Forsman

Pengaregn och avundsjuka

Nu har det hänt igen. Det har regnat pängar över landskapets skribenter, teaterapor, konstnärer och musiker.

Det är fantastiskt!

Inga Heller är beredd att tro på dem som säger att ingenstans i världen får kulturfolk så mycket pängar i form av skattefria stipendier av skattemedel och penningspelsmedel.

Man kan faktiskt säga att det tas från dem som är fattiga i anden och ges till dem som är rika i anden. Syftet är gott; Vi ska alla bli rikare i anden.

Åland är skrivandets förlovade land. Det skrivs dikter och prosa, romaner om gamla tider, deckare om färjlivet och därtill historik i mängd om bussar, barnmorskor, fyröar, föreningar och gamla fotbollsspelare.

På Gotland och Öland vävs det plädar och knådas fram lerskålar. På Åland skriver man. Bra så.

Det finns stipendier som ges i uppmuntran, så att skribenten kan resa på skrivarresa för att skriva mer och få ännu mer stipendier.

Det finns de som blir försörjda halvårsvis för att konstnärsskapet är av den art att det verkligen borde finnas. De får pängar för att de är bra.

Det delas till och med ut pängar till dem som inte är bra – det räcker med att de skriver. Håll med om att det är fantastiskt!

En risk är att stipendiaten börjar jämföra sig med andra. Precis som på jobbet. Jämförelse är djävulens påfund.

Man kan vara glad och nöjd över summan man erhållit, men när man ser vad kompisen får så gror en förtärande illgrön avundsjuka som förstör all glad kreativitet och matar ihållande på med negativa tankar.

Varför får hen dubbelt så mycket? Är hen dubbelt så bra som jag?

Detta blir ett gyllene tillfälle att lära känna sina sämsta sidor, rannsaka sin egen avundsjuka och därtill fundera över vem i hela världen som kan hysa avundsjuka gentemot dig.

På skrivarkurser brukar det heta att det räcker föga med enbart talang. Därtill ska skribenten ha gott sittfläsk, gott mod, goda nerver, gott självförtroende, förmåga att framträda och så vilja, lust och tro på att just den egna historien är värd att berättas.

Sist men inte minst ska en åländsk skribent vara smart nog att ta reda på vilka möjligheter till stipendier som finns. Sedan tacka, bocka och ta emot, stänga ögon och öron och inte bry sig ett dugg om vad andra fått.