Parkeringshus och andra mysplatser
Kan du tänka dig något mysigare ställe att tillbringa ledig tid än i ett mörkt parkeringshus?
Jag antar att du kan det, men för många ungdomar är Miramargaraget i Mariehamn ett ställe där man hänger med sina kompisar eller dit man åker för att se vad som händer. På Möckelö finns en plats som frekventeras regelbundet av bilburen ungdom. Nu under Rockoff-veckan har takparkeringen på huset mitt emot Torget också varit en populär samlingsplats för ungdomar i större och mindre gäng.
Mysfaktorn är inte särskilt hög på dessa ställen av asfalt och betong. Det blir inte bättre av mängden skräp som lämnas kvar. Toaletter saknas förstås så bestyren får uträttas i det fria, både små och stora bestyr.
Det ser sunkigt och lite sorgligt ut trots att det åtminstone i Miramargaraget städas upp regelbundet.
Vän av ordning kan tycka att ungdomar skall hållas på konsertområden, på ungdomsgårdar, på idrottsplaner eller hemma i säng om nätterna. Ändå vet vi alla hur det är. De vill vara i fred, men tillsammans. De vill skratta och prata, spana på varandra. De vill vara oövervakade. De söker sig till platser där det inte syns att man tjuvröker, dricker i smyg eller bedriver utbyte av tvivelaktiga varor.
Naturligtvis gör inte alla det, men det förekommer.
Tant Katarina brukar påpeka att man inte får röka i parkeringshus och be folk plocka upp efter sig. Jag blir oftast bemött med stirrande blickar och hånfulla leenden.
De skickar tydliga signaler. Det här är vår plats!
Senaste numret av tidskriften Ikaros har som tema urbanitet och landsbygd. I den skriver genusforskaren Ann-Charlotte Palmgren en intressant essä om Mellanrummet som betydelsefull plats.
Parkeringsplatser och liknande ställen betraktas i allmänhet som icke-platser, men när hon frågat tonårsflickor i Åbo om de platser som är mest betydelsefulla för dem och bett dem berätta ett minne förknippat med platsen, var det just dessa mellanrum som många lyfte fram. De uppfattades som neutrala och utan ett färdigbestämt användningsområde.
