DELA

På väg

I morse rodnade himlen bakom bibbaklockan. Också i år blir det en vår.

Nyan flyttade och jag bytte riktning, från att ha promenerat från Klinten mot sjukhuset, promenerar jag mot centrum. Människorna är inte desamma, de har lunchlådor och hundar och röker på balkongen.

Jag tänker på Sjöwall-Wahlöös ”Mannen på balkongen”. Om man läst den boken kommer det för alltid att vara suspekt att stå på balkongen i gryningen.

När jag går längs Klintvägen tänker jag på den där lördagsmorgonen då jag blev uppraggad. Jag var rosenkindad och nyter, gick i rask takt mot yogan och mötte en hemsläntrande entusiast som visserligen var rosenkindad men inte fullt lika nyter.

Han såg mig som sista chansen och sluddrade fram ett ”Hej, vart e’ du påveg?”, han sköt fram höfterna och blinkade och ramlade nästan omkull. Jag älskar Klinten för att man kan bli uppraggad klockan nio en lördagsmorgon.

När jag passerar Nyängens dagis tänker jag på vårt kylskåp, eller snarare på utsidan av det. Alla de här teckningarna som kom och gick, inte visste jag att de var själva livet.

Huvudfotingar har blivit självporträtt har blivit Star Wars-figurer. Magneterna från London har försvunnit i legolådan och morfars lingonsylt har kladdat på veckobrevet.

När mina barn växer upp får de plocka sina lingon själv, för deras far är färgblind och deras mor skriver böcker. Det är lite sorgligt att lingonsylt och konsten att sticka hälar är en generationsfråga.

Utanför biblioteket tänker jag på skulder. Ibland letar jag efter biblioteksböcker flera timmar. Under bokhyllorna, i bokhyllorna, i tygkassar och skolväskor. Ibland betalar vi för böcker vi slarvat bort och hittar dem månader senare uppblötta utanför sommarstugan.

Ibland betalar jag förseningsavgifter. För att döva mitt samvete för att barnen får äta gröt för att mor glömmer böcker, tänker jag att förseningsavgifterna går direkt till bibliotekariernas tårtkassa.

Jag hoppas de köper en maffig sak med grädde för mina försenade böcker.

Torggatan, framme.

Solen rodnar bakom lagtinget.