På kvällen blir jag fakir
Jag köpte en spikmatta i onsdags och nu leker jag fakir varje kväll innan nattlampan släcks.
Till mitt försvar kan jag säga att jag inte är ensam om att vara tokig. Det är många indier som genom årens lopp legat på en spikmatta. Enligt informationsbroschyren som medföljde spikmattan står det att denna metod har mycket gamla anor och utövats av yogis i århundraden.
Jag är ingen yogi, alltså utövare av yoga, men jag tillhör det illustra sällskapet Canis Löpus. Där kan man råka på det mest tokiga saker. Nu kan ju någon illvillig person påstå att medlemmarna är tokiga i sig, som i en ålder av 50 fortsätter att springa på vägar och stigar kilometer efter kilometer.
Medlem Gunnar tipsade om spikmattan, ett par andra medlemmar, medlem Dennis bland annat, hade redan prövat på att leka fakir.
Enligt reklamen skall spikmattan lösa upp spänningar och blockeringar och sätta fart på endorfinerna, kroppens eget morfin, så att man i ett lyckligt rus når balans i tillvaron. Eller något sådant.
– Jag brukar alltid somna jag, säger medlem Dennis.
För att inte ge andra medlemmar något försprång genom tillåtna eller otillåtna metoder, speciellt inte medlem Dennis, köpte jag en spikmatta genom förmedling av medlem Gunnar.
På onsdagsträffen senast kom han med den. Jag blev lite förvånad först. Jag hade väntat mig en lite större matta och riktiga spikar. Den här täcker halva kroppen (överkroppen) och består av en tunn, men mjuk, madrass klädd med ett otal runda plastbitar. Varje bit har 27 vassa piggar.
Allt som allt är det över 6.000 vassa piggar som trycker på mot huden när man lägger sig på spikmattan, eller energimattan, eller akupressurmattan, vad man nu vill kalla den.
Det krävs en viss självövervinnelse att lägga sig på den med sin bara överkropp. Jag lägger den i sängen och låter min överkropp långsamt sjunka ner på den. Aj, oj, uj, det sticks lite, eller en del, rätt mycket…
Väl på plats vill man inte röra på sig särskilt mycket, utan bara sjunka ner i sig själv. Snart domnar man bort, blodcirkulationen kommer igång, och .. jovisst, jag kommer på mig själv att börja snarka.
Det är inte farligt att somna på den, men jag vill helst inte tillbringa hela natten på spikmattan, så jag håller mig vaken tills 20 minuter har gått. 15-30 minuter rekommenderas.
Jag reser mig försiktigt, aj, oj, det känns nästan som huden blir kvar på spikmattan. Men den är bara knottrig och röd av behandlingen. Och så avslappnad jag är. Jag längtar redan efter att leka fakir igen, i kväll.
Är spikmatta förresten doping?
ULF WEMAN
