DELA

På besök hos verkligheten

Kuddprat – det som i filmer från Amerikat kallas pillowtalk – det ägnar sig Inga Heller åt emellanåt. Kuddprat är bra. Bara det inte urartar till kuddkrig.
– Minns du husvagnen i Piteå?
Frågar hon gobbin sin.
– Jodå. Regn i tre dagar! Minns du dvärgen i affären i Masugnsbyn som kokade kaffe åt oss? Vi köpte en påse bullar och så hade vi eget sommarfik där i ett hörn av butiken. Vid tyghyllan.
– Och de tre kvinnorna som stod och klämde på gardintygerna intill och pratade om utflyttade ungdomar som i en seriös amatörteater.

På besök hos verkligheten är man mer än någonsin som cykelturist. Man hamnar plötsligt nära folk. I främmande situationer.
Men om man vandrar då? Eller far med bil?
– Nej, säger gobbin. Det är när man cyklar och stannar för paus, antingen för att äta eller för natten. Det är då situationer uppstår. Möjligen också om man annars väljer billigast möjliga logi.

Konstigt nog. Vanliga södernresor ger inga situationer. Men vad är då en typisk situation?
– Var det när vi satt på det där vandrarhemmet i Lycksele och kom i samspråk med en annan gäst, en av de afrikanska män som var där för att läsa svenska? Han från Kenya och vi såg målgången i maraton i OS – där en kenyan segrade – tillsammans med honom på den lilla tv:n i köket.
– Jodå. Eller när vi såg alla polacker komma ur skogen vid Norsjöns camping med ämbar fulla med blåbär som de sålde för 20 kronor litern?

Det är en situation.
– Eller bara när man kör förbi en kvinna som går över vägen till postlådan mitt i skogen mellan Jungsele och Ramsele och hojar ett ”hej” till henne. Då är man en sekund i hennes verklighet och hon undrar vad är det där för hurtbullar som far runt med fullastade cyklar. Och vad är det för konstig flagga som fladdrar i fartvinden?
Det är en situation.
– Och han hotellägaren på hotellet i Åsele som serverade sik, ren och varma hjortron med glass och sedan stod länge vid vårt bord och pratade om något som kanske är Norrlands största hemlighet: När det är minus 20 är det inte kallt! Det är torr ren luft. Ungarna kan vara ute i timmar och leka och sedan bara borsta av sig snön när de kommer in. Och att alla färger i Norrland är extra klara. Och att solnedgångarna vid Ångermanälven är alldeles otroligt färgsprakande.

Helt klart en situation!
– Eller när vi stod framför den där vägkrogen efter att ha kört mil efter mil över myrmarker och verkligen var sugna på mat och så satt det en lapp på dörren:
”Stängt i dag. I morgon öppnar vi 14.00.”
– Och vi hade ingen aning om det var ” i dag” eller ”i morgon”…
– Ha, ha! Tur att vi hade reservproviant med oss.
– Hum…
– ZZZ.